Klicka här nedan för att lyssna på detta poddavsnitt direkt via din webbläsare:
Klicka här nedan för att lyssna på detta poddavsnitt på Spotify:
Hola señoras y señores och varmt välkomna ska ni vara till ytterligare ett avsnitt av Skandinaviens varmaste podcast – Gran Canaria Podden. Oavsett om du är i Sigdal i Norge och preppar för 17e maj eller om du just nu sitter på ett lågprisflyg på väg tillbaka till Skandinavien från Gran Canaria för den här vintern – varmt välkommen hit!
Hoppas att allt är bra med er där ute i världen, vart ni än befinner er. Jag som med varsam hand och en stor portion passion driver den här gamla atlantångaren framåt heter Patrik ”Putte” Appelquist och på tal om att flyga tillbaka till Skandinavien efter en vinter på Gran Canaria. Många som hänger på Gran Canaria över vintrarna börjar så sakteliga röra sig tillbaka till sina hemländer i april och det lämnar ön, eller åtminstone södra delen av ön, i lite av ett mellanläge mellan vinterturister och sommarturister. Det blir lite öde i ett gäng veckor till juni någon gång då semestrarna drar igång i Europa. Och dom som är oroliga för att sommaren ska bli dålig bokar så klart en resa till Gran Canaria för att hälsa på Lorenzo, som dom kallar den här, ja solen alltså. Lorenzo är alltid hemma på södra Gran Canaria. Det har turismen lärt sig sen länge.
Men, faktum är att det är ganska få skandinaver som åker på solsemester till Gran Canaria på somrarna faktiskt. I alla fall om man jämför med andelen tyskar och britter som fullkomligt tar över Gran Canaria på somrarna tillsammans med inhemska turister. Kanske tenderar dom att ha sämre somrar än vad vi har uppe i Skandinavien. Ja jag tänker främst på Tyskarna och Britterna då. Jag vet att många Spanjorer åker till Gran Canaria för att svalka sig eftersom dom brukar få det olidligt varmt hos sig på sommaren medans Gran Canaria inte riktigt får den där extremvärmen som dom får på fastlandet.
Personligen tycker jag att det är alldeles för varmt på Gran Canaria på sommaren. Jag älskar temperaturen på Gran Canaria på vintrarna. Runt 22 grader i skuggan är helt perfekt. Man fryser aldrig på dagarna och vill man svettas och steka lite så lägger man sig bara i solen där det känns som 30 grader. På kvällarna sjunker temperaturen till 15-16 grader kanske. Vilket är lite mysigt för då får man ta på sig ett par långbyxor och en mysig tjocktröja och låtsas att man är i Sverige för en stund. För visst är det ändå något mysigt med att pylsa på sig kläder? Jag kan ärligt talat sakna att ta på mig en jacka ibland. Jag älskar jackor. Dunjackor, skinnjackor, jeansjackor. Alla typer av jackor egentligen. Ibland fantiserar jag om att gå runt på gatorna i Sverige i ruskväder, iklädd läderkängor och stickade sockor, ett par jeans, en tjock långärmad tröja med huva och en stickad sjal runt min hals. Och på det, så klart, en jacka. Gärna en svart motorcykelskinnjacka från Bodaskins.
Det är något speciellt med att ”komma in” när man är ute i ruskväder där hemma. Skillnaderna mellan ute och inne är så mycket tydligare. Särskilt under de kallare årstiderna då förstås. När jag dagdrömmer om att gå runt i svenskt ruskväder iklädd en massa kläder så drömmer jag om att komma in i värmen på ett café. Kanske på Espressohouse, jag gillar deras inredning och vibe. Det är alltid varmt där inne, det luktar gott, belysningen är alltid supermysig och det är smakfullt inrett med en kombination av industriell och organisk känsla. Jag älskar, och kan till och med sakna, att få kliva in där, påpälsad till tusen för att överleva ruskvädret, för att sen få slänga av sig jackan på en stol eller en soffa och njuta av en varm chailatte. Jävlar i min låda. Då är livet på topp!
Det finns fler saker som jag saknar i Sverige när jag är på Gran Canaria. Kebabpizza tillexempel. Det gååår att få tag på kebab här och jag vill minnas att jag till och med fick tag på en kebabpizza här första vintern jag va här. Men det går liksom inte att jämföra med kebabpizzorna vi har i Sverige. Det känns som att vi har fulländat och förädlat den produkten så långt det bara går. Det är verkligen någonting jag kan längta efter där hemma. Och det är i princip det första jag gör när jag kommer tillbaka till Sverige och besöker min pappa i Köping. Då blir det, första kvällen, en tripp ner till antingen pizzeria Verona eller Intermezzo som ligger precis vid bageriet där man spelade in Filip och Fredriks Tårtgeneralen. Och med mig hem därifrån har jag en fet kebabpizza till mig och en ”cuatro” till farsgubben. Oftast blir det en fjärdedel pizza över för dom gör dom så satans stora där. Men det är perfekt. Oftast slinker den ner lite senare på kvällen och ersätter nattmackan.
Och det är så jäkla härligt det där tycker jag. Att få längta efter saker när man är borta. Man blir varse hur mycket man faktiskt uppskattar saker när man är ifrån dem ett tag och det blir lite julafton varje gång man vänder hemåt och äntligen får göra det där som man inte gjort på ett tag och träffa dom där som man inte träffat på ett tag. Jag älskar det! Jag älskar kontraster och jag älskar att skapa kontraster genom att leva så som jag gör.
Jag har haft förmånen att kunna bo på Gran Canaria under 3 vintrar och bara de facto att det blev mer än 1 vinter är ju ett kvitto på att ön faktiskt är ganska trevlig. Och jag tror att alla ni som lyssnar håller med. Oavsett om ni kommer hit som turister en gång per år eller om ni bor här halvårsvis eller kanske till och med permanent. MEN…även solen har sina fläckar. Så även Gran Canaria. Jag har bott på många olika ställen runt om i världen och jag har insett att det nog inte finns ETT ställe som är perfekt och har allt precis så som jag vill ha det. Utan hemligheten ligger i att variera sig. Lite tid här, lite tid där. Att plocka russinen ur kakan helt enkelt. För det är ju det som är så häftigt med livet. Att vi gör det till precis vad vi vill. Så varför skulle vi inte plocka russinen ur kakan och lägga dom i den färgglada fruktsalladen som vi kallar livet? Mår man inte bra av att sitta inomhus i 6 månaders vintermörker så ska man inte göra det. Mår man inte bra av att regn och rusk och kyla så ska man inte vara i det. Jag träffar på många lite äldre skandinaver här nere som säger att deras hälsa har blivit mycket bättre sen dom började spendera mer tid på Gran Canaria. Ofta kan det handla om reumatism som blir bättre i värmen. Men ofta handlar det även om allmänhälsan som blir bättre när man är ute mer, får mer sol på sig och är mer social. Alla är inte byggda för att gå i ide från november till mars helt enkelt.
Men trots att Gran Canaria är fantastiskt på alla sätt och vis så finns det vissa saker som, håll i hatten, inte är bra med att bo på Gran Canaria. Men hur kan det finnas något dåligt med Gran Canaria som är ett sånt paradis? Har grabben fått solsting?
Ja om detta mina vänner…ska vi snart, bli varse!
Ja jag tänkte att det är dags att ge Gran Canaria en känga idag. Det är så mycket lovord och superlativ i den här podden om den där lilla runda ön så det är på sin plats att vi går på med lite konstruktiv kritik och nyanserar bilden lite. Jag menar, hur ska man annars kunna bli bättre!? Jag tror att hon kommer att klara det galant. Eller är det en han? Jag vet inte. I min värld känns hon som en hon. Hur eller hur…
Jag kommer alltså att lista de tio sämsta sakerna med att bo på Gran Canaria. Eller kanske rättare sagt, södra Gran Canaria. Det här blir ingen vetenskaplig artikel som baseras på kvantitativa data från alla Gran Canarias turister sen Jesus gick i kortbyxor, nej detta är ett högst subjektivt poddavsnitt där jag personligen delar med mig av vilka JAG, efter att ha bott tre vintrar på ön, tycker är de 10 sämsta sakerna med att bo på just Gran Canaria. Så, det ni får ha i åtanke nu är alltså att jag utgår från en (relativt) ung man på 35+ i sina bästa år. Så det som jag tycker är dåligt kan lika gärna vara bra för någon annan. Allt beror ju på vart man är i livet, vad man uppskattar och vad man gillar att göra och vart man rör sig och så vidare.
Till Gran Canarias försvar så kan jag ju säga såhär. Det va inte superlätt att komma på 10 dåliga saker med den här ön. Faktum är att jag kanske kunde skita ur mig en fyra fem stycken ganska fort men sen blev det svårare så jag fick liksom lägga listan åt sidan ett par dagar för att sen skriva ner saker när jag kom på det efter hand.
Och faktum är att kebabpizzan faktiskt låg och snurrade en bra stund på min lista MEN i sista sekunden så petades den ner från en tiondeplats till en elfteplats så den finns alltså INTE kvar längre. Men, jag tycker att vi kör igång! Och jag tänker att vi börjar bakifrån med det som alltså är MINST dåligt på Puttes lista över de 10 sämsta sakerna med att bo på Gran Canaria!
10. Blåsten på östkusten
På tioende plats hittar vi ”blåsten på östkusten”. Ja det är ett jäääkla blåshål på östra Gran Canaria alltså. Så fort man lämnat Maspalomas österut vid San Agustin så börjar det friska på och sen när man kommer i höjd med Vecindario ja då är det full storm och man får liksom ligga på fullt motlut som en bobåkare med motorcykeln för att inte tvingas upp mot Roque Nublo och Pico de las Nieves.. Nej ok jag kanske överdriver en smula. Men ingen kan övertyga mig om att det inte blåser på östra sidan. Jag menar, kolla vart vindkraftverken står. Dom står ju på östra sidan av en anledning liksom. Och det är inte som att dom inte snurrar heller. Så man får väl se det från den ljusa sidan. Bra för ön att kunna generera lite strömming men priset man får betala är att bli sandblästrad på stränderna på östkusten. Och det är säkerligen delvis anledningen till varför många turister hänger på stränderna i söder eller på västkusten istället.
Men…det här ÄR ju ett ganska litet problem egentligen. Visst, det går inte att göra så mycket åt det när man ska köra till Las Palmas på motorcykel men vill man inte bli sandblästrad så kan man ju bara åka till en annan strand helt enkelt så va problemet ur världen. För som de flesta av er säkerligen redan vet, vinden kommer mestadels österifrån så åker man till stränderna på västkusten så är dom skyddade av bergen från blåsten. Riktigt smutt faktiskt. Så ja, det om det. Blåsten på östkusten hamnade på 10e plats!
9. Dåliga elledningar
På 9e plats hittar vi ”dåliga elledningar”. Ja vad fasen betyder det här då? Jo det är väl inte svårare än att många av elinstallationerna här på Gran Canaria är vad en svensk elektriker kanske skulle betrakta som smått tvivelaktiga. Och varför är det så då? Jadu fråga mig inte. Min teori är att folk är lite mindre noga här när det kommer till dom här sakerna. Kan man lite om el så gör man det själv eller så fixar byggarbetaren elen när han ändå håller på. Han har ju sett hur farsan gjort tidigare liksom. Hur svårt kan det vara? Och många gånger blir det säkert bra, åtminstone för tillfället, men ibland blir det skit när man stresstestar elsystemet.
Det här leder till att det på många ställen blir strömavbrott när det regnar tex. Särskilt om man bor bortom turismen uppe i bergen. Husen är liksom inte byggda för regn så när det väl regnar så regnar det ofta in. Och är elinstallationen redan tvivelaktig så kan du ju tänka dig hur bra det lirar med varandra. I oktober förrförra året va det enorma skyfall över Gran Canaria och det föll typ 250 millimeter på bara ett par dagar. Då regnade det in i vartenda hörn av huset och strömmen va borta i ett par dygn faktiskt. Då blev det att koka soppa över stearinljus. Ja på riktigt. Det funkar. Vi körde kanske en 5-6 stearinljus bredvid varandra och så en kastrull över det. Det tog ett bra tag att få fjutt på grejerna men det gick. Och nej det fanns ingen gas-spis i just det huset. Annars är ju det populärt här och jag förstår det. Jag älskar gas-spisar.
Och sen är det ju så att, blir det strömavbrott så försvinner internet och försvinner internet så får jag inte mycket gjort så det va lite av ett gissel faktiskt. Jag minns att jag fick springa i regnet till grannhuset på mornarna när jag vaknade upp utan internet. Där va de snälla och lånade mig ett mötesrum för att åtminstone kunna sköta dagens videomöten. Ja så själva elproblemet låg i huset alltså. Inte centralt för hela byn.
Som sagt. Det regnar extremt sällan på södra Gran Canaria så man kan säga såhär, risken att det händer är väldigt liten men effekten det får är väldigt stor för när det väl regnar kan det ju komma hur mycket som helst. Och väljer vädergudarna att det ska regna en vecka så är det inte omöjligt att man blir utan både kylskåp, internet, lyse och spis i en vecka. Då får man passa på att käka upp dom där gamla fryspizzorna som ligger och skräpar längst ner i frysen och plocka fram den där boken som man aldrig läste. Det är lite mysigt i sig faktiskt. Det får en att reflektera lite över hur jäkla beroende vi är av el och internet. Och hur lätt vi kan bli av med det. På grund av lite vatten liksom.
8. Svajigt internet
På en 8e-plats hittar vi, på tal om internet, ”svajigt internet” faktiskt. Och vad menar jag med det då? Att internet är svajigt för att regnet klipper strömmen och med strömmen försvinner internet. Nej inte alls. Återigen, detta är också ett problem som självklart inte gäller överallt men det gäller kanske framförallt om man bor en bit bortom turismen så som jag har föredragit att göra. Vid ett flertal tillfällen har jag bott, säg, 5-7 kilometer från kusten och då blir det lite mer landsbygd och mer fristående hus där varje hus har sin egen uppkoppling. Och där har det vart väldigt varierande kvalitet på internet faktiskt. Många upp mot bergen kör mobilt internet via 4g och en antenn som är riktad ner mot Maspalomas eller liknande och jag vet inte riktigt varför men det lirade väldigt olika från dag till dag. Söndagar va det särskilt jävligt vill jag minnas för då satt väl alla hemma och myste framför tvn och Netflix. Jag minns hur jag sprang runt där och startade om modem och routrar tiotals gånger om dagen och till slut, när det inte fungerade, sprang runt och frenetiskt försökte få in lite signal på min mobiltelefon istället för att sen dela internet därifrån till min dator. Ja nej men då blev ju mobilen överhettad efter en stund så då fick man ju lägga den i frysen så den fick kyla ner sig. Sen gick man påt igen. Ja gud, det va ett gissel alltså. Ibland när det va riktigt illa så fick jag åka ner till något hotell och sitta och jobba i deras lobby istället.
MEN, jag vet att fiberbredband blir vanligare och vanligare även uppåt bergen så förra året vet jag att några i byn där jag bodde kopplade på sig och det blev en jäkla skillnad. Plötsligt hade man 600mbit å det va som att det brann i kablarna nästan. Så det är möjligt att just den här punkten inte finns kvar om jag gör en liknande lista nästa år faktiskt. Men det kan vara värt att ha i åtanke om ni skulle få för er att bo en halvmil eller mer ifrån kusten. Är ni beroende av internet så fråga gärna hur stabilt det är.
7. Trafiken till Las Palmas på GC1
På 7e plats hittar vi ”trafiken på Gran Canarias enda motorväg GC1”. Jajjemen. Tyvärr är det så. GC1 är kanon på många sätt och vis. Det är typ trefiligt åt båda hållen och den är belyst i princip hela vägen och den är mestadels en fröjd att köra på MEN det ÄR ett gissel att köra mellan Maspalomas och Las Palmas på eftermiddagarna när alla ska hem från sina jobb. Oftast brukar det gå ganska bra till Vecindario och bortom flygplatsen, kanske till och med till Telde. Men där någonstans blir det ofta tjockt som fasen och snigelfart och det har hänt att det har tagit mig typ två, två och en halv timme att köra en sträcka som ska ta runt 50 minuter. Och allra jävligast är det så klart på vintern när det är mörkt på kvällen.
Å jävligare hade det ju vart om jag hade kört bil så klart. Men nu eftersom jag kör motorcykel så kan man ju oftast glida emellan bilarna som står i kö eller som rullar extremt sakta framåt. Om jag förstått det rätt så får motorcyklister köra om bilar på detta sätt så länge det finns plats och man inte kör snabbare än 30 kilometer i timmen och att man kör om på vägen och inte på vägrenen eller bredvid parkerade bilar. Så, med detta sagt så är problemet mycket mindre med motorcykel än för alla stackare med bil. MEN…att köra i 30 kilometer i timmen mellan bilar och lastbilar och fan och hans mormor i 25 kilometer i mörker, det tar otroliga mängder energi eftersom man koncentrerar sig så vansinnigt. När som helst kan ju en bil svänga ut eller någon öppnar en bildörr. Ja då sitter man där som ett jäkla frimärke liksom. Så när man väl kommer fram sen så är man som en urvriden disktrasa så det blir inte många knop dom kvällarna sen, det kan jag lova. Det blir snarare en siesta för att vila ögonen och hjärnan en stund.
Och det är väl bland annat sånt här som folk pratar om när man pratar om överturism på Gran Canaria. Hur systemen och infrastrukturen liksom inte hänger med. Visst, det finns mycket plats att bygga på och man skulle säkerligen kunna dubbla antalen hotell och bostäder på den här ön i teorin men i praktiken skulle det innebära enorma förändringar i infrastruktur för att klara av det.
6. Kackerlackor
På 6e plats över de 10 sämsta sakerna med att bo på Gran Canaria hittar vi skandinavernas största skräck: ”kackerlackor”. Ja dom där jäkla kackisarna hamnade fort på listan när jag väl började pleta ner saker. Och dom hamnade först ganska högst upp men sen med tiden så tappade dom positioner och nu till slut då så landade dom alltså på en 6e-plats. Ja så kan det gå. Ja nej jag vet inte. Jag har aldrig vart något fan av insekter som är större än ett knappnålshuvud och dom här jäklarna som kan bli flera centimeter långa och som är så snabba och ettriga och bra på att gömma sig dessutom. Nej ush fy! Allra värst är ju den jäkeln som kan flyga också. Jag vet inte om det är honorna som kan lyfta lite eller om det är en viss sort kackerlackor men dom är liksom egentligen för tunga för att flyga så dom flyger en meter och sen kraschar dom. Och det är just den här oberäkneligheten som är så jäkla äckligt. Den kan när som helst kraschlanda på dig. Jag har minst två gånger i mitt liv haft med den där flygande kackerlackan att göra och varje gång har det vart precis när jag ska gå och lägga mig. Då har det alltid slutat med att jag dragit täcket över huvudet för att skydda mig från den livsfarliga insekten och svettats som en liten gris i en timme innan jag somnat helt uttröttad av uppståndelsen.
Å jag tycks liksom aldrig vänja mig vid dom heller. Jag menar jag har bott så många år i länder där det kryllar av kackerlackor men vi blir som aldrig kompisar. Det va i och för sig vid ett tillfälle när jag bodde i Managua i Nicaragua som det va så sjukt många kackerlackor runt husägarens hunds matskål att jag liksom nästan slutade bry mig. Men det va ju lite extremt då. Man kan liksom inte bry sig när hunden delar maten med 25 kackisar som inte kunde bry sig mindre om att du sitter där en halvmeter därifrån. Å det va som att dom vande sig vid människor också på något weird sätt. Nej jag vet inte. Det va en relation som jag inte behövde kände jag. Och känner fortfarande. Ju längre bort dom håller sig, desto bättre!
Men, det ska tilläggas att kackerlagsproblematiken på Gran Canaria jämfört med tex Nicaragua är mycket bättre. Lite beroende på vart man bor då förstås. Men här på Gran Canaria hittar jag en kackerlacka inomhus kanske en gång i månaden eller så. Och nästan alltid i köket. I Nicaragua sprang dom runt i avloppsrören så det va inte ovanligt att det kom upp en eller två stycken när man stod och duschade och det är så saaaaatans äckligt. Jag vet inte, men det är något speciellt med att behöva konfrontera äckliga insekter när man är naken. Det är som att man är sämre rustad för striden på något vis. Mer sårbar och utsatt. Man har väl tittat för mycket på filmen The Mummy antar jag.
Så ja, kackerlackorna håller ett hårt grepp om plats 6 över de 10 sämsta sakerna med att bo på Gran Canaria. Den förtjänar dom små jävlarna.
5. Calima
Så, mina vänner. DÅ har vi rört oss över på den andra halvan av den här listan. Och man kan så klart tycka att saker som blåst, kackerlackor och svajigt internet är småsaker. Och det är det nog i viss mån. Det kunde absolut vart värre. Så att dom hamnar på en topp 10 lista tyder ändå på att livet är ganska bra på Gran Canaria. Och det är det ju. Även om vi nu börjar röra oss mot lite tyngre grejer.
Så, på 5e plats har vi… Calima. Ajjemen. Det är fortfarande många turister som kommer hit som inte känner till vad det är och råkar du vara en av dom så finns det ett avsnitt på Gran Canaria Podden som heter ”Varför Calima på Gran Canaria är farligt för din hälsa” och jag har för mig att det är avsnitt #2 eller liknande. Det är ett av de allra första avsnitten i alla fall.
Lite förenklat kan man väl säga att Calima är sandvindar som drar in över Kanarieöarna från Sahara i Afrika. Och dom här vindarna drar alltså med sig stoff och bakterier och ökar inte sällan temperaturen rejält. I förra svängen av Calima så ökade temperaturen runt 10 grader på Gran Canaria och det va helt horribelt för vi hade redan runt 30 grader när den kom. Så delar av ön förvandlades till rena ugnen. Tänk dig själv att ha runt 40 grader i skuggan. Det går liksom inte att vara ute när det är sån tryckande värme.
Nu kanske det sitter någon där hemma i stugan och tänker att ”lite värme är väl nice” vad klagar grabben på? Ja jo värme kan vara nice men personligen slutar mina synapser att synca så fort temperaturen går över 28 grader och det är därför jag tycker Gran Canaria är så perfekt på vintern för temperaturen går sällan över 25 grader här då. Det är helt perfekt. Man svettas inte så fort man går ut, man fryser i princip aldrig och hjärnan fungerar som den ska och man kan få saker gjort.
Tyvärr så kommer de flesta Calimas på vintern och våren och ibland blir faktiskt, och det här är väl det största problemet med Calima egentligen, att ibland blir luftkvaliteten så pass dålig att man verkligen inte borde vara ute och andas in den. Faktum är att den kan vara så dålig att känsliga personer får åka akut till sjukhuset på grund av andningssvårigheter. Ofta är det lite äldre människor som redan är lite försvagade men även yngre med astma och liknande kan reagera starkt på Calima.
Själv får jag bara ont i huvudet och lite slem i halsen och eventuellt lite kliande ögon. Men det är just vetskapen om att det är så ohälsosamt som gör att jag inte gärna är utomhus om Caliman är stark. Och jag är ju en utekatt så det är förbaskat tråkigt att ibland behöva hålla sig inomhus i en vecka eller två då och då. Hade jag vart här en vecka på semester så hade jag personligen, eftersom jag är relativt ung, inte är försvagad av andra sjukdomar och reagerar ganska lite på Calima, kanske inte brytt mig så mycket för det är ”bara” en vecka av dålig luft. Men spenderar man så mycket tid som jag har gjort här så känns det dumt att utmana ödet. Den långsiktiga exponeringen kan omöjligtvis vara bra för kroppen tänker jag. Och på sätt och vis är jag lite förvånad över att man inte ser fler som använder munskydd när Calima drar in. Men de klart, dom munskydd som vi använde under pandemin plockar säkert inte upp dom mikroskopiska partiklar och bakterier som Calima drar med sig. Det kanske är därför.
Hur eller hur. Den fruktade Calima tar 5e platsen på listan över de 10 sämsta sakerna med att bo på Gran Canaria.
4. Den själalösa söderbubblan
På 4e plats över de 10 sämsta sakerna med att bo på Gran Canaria så hittar vi…
”Den själalösa söderbubblan”
Vad betyder då detta? Ja men det är precis samma sak som det blir överallt annars där turismen tar över eller på ställen som växer upp enbart för turismens skull. Själen försvinner eller infinner sig liksom aldrig. Och vad menar jag med det? Ja det är lite svårt att sätta fingret på. Men jämför med en liten Italiensk fiskeby på typ 1000 personer där man fortfarande fiskar. En by där alla känner alla. Där det finns ett sätt att vara på. En känsla av gemenskap och tillhörande. En kultur som har skapats av dom som är födda och uppvuxna där. Folk hälsar på varandra och bryr sig om varandra och umgås med varandra som om alla vore släkt.
I Maspalomas och egentligen hela södra Gran Canaria så är det extremt turist-tätt. Det är samhällen som i princip har utvecklats för en enda sak och det är turism. Och det innebär att folk kommer och går hela tiden och det blir lätt lite ”plastic fantastic”. Det blir lätt lite polerat. Och då är det svårt att få till den där själen som jag pratar om. För ni vet hur det är när man sminkar en gris. Vid första anblicken ser det bra ut men när man har vart där tillräckligt länge så börjar man märka sprickorna i fogarna osv. Och ni som har bott här ett tag eller spenderat mycket tid på Gran Canaria vet ju vilken supertunn färg man målar sina väggar med här.
Nu tänker jag lite högt här men visst hade det hjälpt om alla mina bästa vänner också hade bestämt sig för att bo på Gran Canaria på vintrarna. Låt säga att vi alla hade bott grannar i samma komplex. Då hade vi nog SKAPAT mer av det där som jag kanske saknar. Även om det vore att importera själen istället för att kanske uppleva den genuina lokala själen. Men kanske hade det vart gott nog. Jag vet inte. Som sagt, det är lite svårt att ta på just den här punkten för det är mer en känsla en något annat.
Men om jag ska försöka sätta fingret på någonting så tror jag att det främst handlar om kultur och gemenskap. Jag menar, här nere i södern finns det ju inte ens en biograf eller teater. Och bara de facto att det knappt bor några Kanarier här gör det ju svårt för kulturen att få fäste. Men visst, det är sant att det finns lite communities i söder där det bor mestadels kanarier. Det gör det. Jag har faktiskt övervägt om jag ska prova bo i tex El Tablero eller San Fernando framöver. Har du gjort det så får du gärna maila in till mig på putte(snabela)grancanariapodden.se och berätta hur det va. Och har du några kontakter som hyr ut rum eller lägenhet där så får du också gärna höra av dig. Det hade vart spännande att prova på. Kanske hittar jag det jag söker där.
Men sanningen är att jag bara en av tre vintrar har bott mitt i turistsmeten. Resten av tiden har jag bott i bergen där man skulle kunna förvänta sig att det finns mer av det där genuina som jag älskar. Men njaaa tyvärr. Folk håller sig för sig själva och umgås inte så mycket över tomtgränserna där heller. Det fanns inte så mycket gemensamma utrymmen att träffas på förutom en restaurang och en basketplan i princip.
Så ja, detta är faktiskt en biggie för mig och jag hoppas att jag någon gång i framtiden hittar ett samhälle på Gran Canaria där jag hittar detta. Kanske innebär det att jag måste lämna södra Gran Canaria för att hitta det jag söker. Det lutar åt det faktiskt. Las Palmas har mycket mycket mer av detta faktiskt. Det är ju en riktig stad där dom flesta faktiskt inte är turister.
Vi får se hur det blir. Håll tummarna!
3. Få unga människor på södra Gran Canaria
På tredje plats på listan över de 10 sämsta sakerna med att bo på Gran Canaria hittar vi ytterligare en punkt som främst har med att bo på södra Gran Canaria att göra. Och det är att det inte bor och hänger jättemycket yngre människor här. Medelåldern är förmodligen någonstans mellan 50 och 60 år och hade jag vart lite äldre så hade ju inte detta vart ett problem. Och det kommer ju inte att va ett problem med tiden så att säga. För även om man inte kan tro det så blir ju även jag äldre. Men just nu upplever jag faktiskt att det är lite av ett problem. Det är definitivt en av de sämre sakerna med att bo på södra Gran Canaria. Helt klart.
Nog för att jag gillar att hänga med äldre människor och jag har ju en gammal själ så vi brukar komma väl överens men det hade vart lättare att hitta vänner i sin egen ålder om det hade funnits fler yngre här i söder. På den här punkten är ju återigen Las Palmas mycket bättre. Där är det en mycket yngre vibe. Så ja självklart åker jag dit ibland och hänger med vänner och digitala nomader som är i min egen ålder och så men det är lite halvsvårt att vara spontan. Och det saknar jag. Det är trots allt 45 minuter med motorcykel till Las Palmas. Det går liksom inte att ba komma förbi på en kaffe eller så. Och jag är rätt spontan av mig och gillar när folk kommer på besök utan att man har planerat det i en vecka.
Som sagt, detta kanske också är en anledning till att jag i framtiden kommer söka mig bort från turismen mot Las Palmas. Vem vet. Priset man får betala är ju vädret då. Det är ju mycket molnigare där och det regnar oftare men det kanske man kan hacka i sig…
2. Skaffa nytt boende varje säsong
På andra plats på listan över de tio sämsta sakerna med att bo på Gran Canaria hittar vi:
”skaffa nytt boende varje säsong”
Och vad betyder det här då. Jo de betyder att jag tyvärr inte äger något eget boende på ön utan jag hyr alltid. Första vintern hyrde jag en bungalow, andra vintern en studio och tredje vintern ett rum. Märker ni trenden? Om ett par år bor jag under en bro borta vid Holiday World…
Nej men skämt å sido. Första året delade jag boende med en av mina bästa vänner i Meloneras så det va kanon. Det fanns pool precis utanför dörren och hela balunsen och vi delade på hyran som då låg runt 800 euro i månaden. Andra året kunde inte min vän hänga på och redan då va jag lite trött på att bo mitt i turistsmeten så då drog jag till bergen strax norr om Maspalomas där jag bodde i en studio och på så vis fick ner hyran lite. Och tredje året hyrde jag ett rum uppe i bergen och fick på så vis ner hyran ytterligare en del. Det bästa med att hyra rum, förutom den lägre hyran, va ju att det blev lite av en gemenskap i huset där man bodde. Priset man fick betala va ju att ens sociala batterier konstant va slut men de va en bra övning för en social introvert som mig som laddar batterierna när jag är själv.
Men som ni märker så har det blivit ett nytt boende varje vinter och det är ett jäkla gissel att behöva hitta nytt boende hela tiden. Samtidigt får jag ju skylla mig själv. Det är ju jag som har flyttat. Men första året va det lite tvunget eftersom jag inte hade lust att betala 800+ euro i månaden själv för ett boende. Andra året flyttade jag mest för att jag hade lust att prova på att hyra ett rum och bo med andra människor.
Dels så är ju osäkerheten kring vart man ska bo lite tråkig att ha att göra med. Och dels så är det ju lite av ett gissel att hitta boenden på bra ställen bland bra människor där hyran inte är ett rån. Men jag ska säga det att jag har vart lyckligt lottad. Jag har många goa kontakter på ön så det har alltid löst sig på jättebra sätt. Vem vet. Någon gång i framtiden när Gran Canaria Podden är superstor så kanske jag får råd att köpa något eget här nere. Då får man börja oroa sig för ockupanter och svågerpolitiksbostadsföreningar a´la vilda västern istället. Ja gud, alltid är det något…
Så, återigen hänger allt i luften. Jag har ingen aning om vart jag ska ta vägen nästa vinter. Men som ni märker så är det mycket som pekar på att jag borde bo i Las Palmas där det finns lite av en själ, kultur och fler yngre människor. Eller kanske blir det El Tablero eller San Fernando först? Det får tiden utvisa…
1. Hög omsättning på folk
Så mina vänner, då har vi kommit till vad som är absolut sämst med att bo på Gran Canaria. Och precis som flera andra av punkterna på listan så kan jag väl redan nu avslöja att även denna är ganska hårt kopplat till södra delen av ön. Hade man bott någon annanstans så hade kanske inte problemet vart i närheten så stort. Men nu är det vad det är.
Och det absolut sämsta med att bo på södra, för jag måste lägga till södra Gran Canaria är att det är en hög omsättning på folk. Turister kommer och går. Så är det bara, det är inget konstigt i sig. De flesta kommer hit någon vecka och sen pyser dom. MEN även dom som säsongar kommer och går. Å jag kan tänka mig att de som är lite äldre inte hoppar runt bland olika länder och bor en vinter här och en vinter där utan man har kommit fram till att det är på Gran Canaria man vill vara på vintrarna och man kanske till och med kommer tillbaka till samma bungalow eller hus varje år och har liksom skapat en community där man bor med vänner och grannar och liknande. Men de lite yngre generationerna och digitala nomader rör ju lite mer på sig. Dom kör en vinter på Gran Canaria, en annan på Bali och en tredje i Egypten kanske. Och det här innebär ju att folk som man lär känna vinter #1 inte nödvändigtvis kommer tillbaka vinter #2. Och i många fall gör dom inte det. Och det här gör ju att det är svårt att hitta vänner i ens egen ålder på södra Gran Canaria som faktiskt är kvar och som man kan bygga djupa och långsiktiga relationer med över tid. Jag nämnde ju tidigare att på tredje plats på listan va att det inte är jättemycket yngre människor på södra Gran Canaria och lägger vi då till att många av dom yngre som trots allt bor i söder kanske inte bor kvar där nästa vinter så adderar ju det till komplexiteten.
Det största problemet är alltså att dom man lärde känna första vintern inte är kvar andra vintern och en effekt av detta är ju att man tvingas ut och lära känna nya människor. Och det är ganska utmattande att behöva hitta nya vänner hela tiden. Trots att jag är introvert och laddar mina batterier när jag är ensam så är jag ju en väldigt social varelse så jag har ju behov av att träffa folk och snacka skit om ditten och datten eller att göra saker ihop. Det är kul att köra motorcykel själv, absolut, men det är roligare att köra ihop. Samma sak med vandring, hiking, roadtrips och allt annat som jag pysslar med när jag är här.
Det har vart lite terapeutiskt att göra det här avsnittet för när det hamnar såhär på svart och vitt och man tvingas att fundera lite och sen tar orden i sin egen mun så blir det så tydligt vad jag saknar och vilken förändring jag behöver göra. Allt talar ju för att jag egentligen borde hänga i Las Palmas. Eller hur? Caliman och kackerlackorna kommer man inte undan men många av boxarna skulle tickas om jag faktiskt hängde där istället. A men gott. Då har vi kommit fram till det. Så, återigen. Om du som lyssnar eller någon som du känner har ett boende till uthyrning i Las Palmas så får du gärna kontakta mig på min email dvs putte(snabela)grancanariapodden.se så tar vi det därifrån. Kul, a men va spännande det här kändes då! Tänk att en sån negativ lista kan resultera i något så positivt!
Ja så kan det se ut. Återigen, vi är alla olika och uppskattar och värderar olika saker. Vad som är mindre uppskattat av mig kan vara väldigt uppskattat av någon annan och tvärt om. Det jag tror vi kan enas om är att Gran Canaria är ganska fantastiskt att bo på som Skandinav. Annars hade listan vart tyngre och gått än mer i moll. Och det va härligt att göra det här terapeutiska avsnittet med er. Det gick upp ett par ljus för mig så det är inte alls omöjligt att det blir Las Palmas för min del nästa vinter om det löser sig med boende. Jag håller tummarna.
Och till er lite yngre lyssnare eller ni som är i min ålder som har planer på att flytta till, eller hänga på Gran Canaria framöver, så hoppas jag att ni har fått en grovt generaliserad bild över hur det ser ut på ön och vart det yngre hänget och kulturen är och inte osv. Så får man själv ta ett beslut om vad som passar en bäst sen.
Nu är jag supernyfiken på vad ni tycker där ute i stugorna. Hur ser er lista ut? Vilka är era 10 sämsta saker med att bo på Gran Canaria? Eller om du är veckoturist, vad är sämst med Gran Canaria rent generellt? Det vore superspännande att höra vad ni tycker. Ni mailar in som vanligt på putte(snabela)grancanariapodden.se.
Sist men inte minst, följ gärna Gran Canaria Podden i din podcastspelare, ge podden ett betyg och dela gärna med dig av podden till dina vänner och bekanta som också älskar Gran Canaria – så blåser vi lite vind i dom här seglen på den här skutan som vi har satt i rörelse och som har folkbildat Gran Canaria älskande Skandinaver i lite mer än två år nu. Jäklar vad tiden går fort hörrni!
Tusen tack för att du har lyssnat. Ta hand om dig, så hoppas jag att vi hörs nästa vecka igen.
Ok amigos, que tengan un buen dia.
Hasta luego.
Ciao!