Klicka här nedan för att lyssna på detta avsnitt via Spotify:
Klicka här nedan för att lyssna direkt i din webbläsare:
Hola señoras y señores och varmt välkomna till Gran Canaria Podden. Oavsett om du ligger och svettas på golvet i en paddelhall som hotas av nedläggning i Farsta eller om du sitter på Arlanda terminal 5 med en liten flygplatsöl i näven – varmt välkommen hit.
Jag som med varsam hand styr den här gamla atlantångaren heter Patrik ”Putte” Appelquist och på tal om fordon… Jag älskar fordon. Bilar, husbilar, mopeder och motorcyklar. Ja det mesta som har motor faktiskt. Och roligast tycker jag det är om motorn är stor och fordonet har max två hjul. Jag pratar så klart om motorcyklar.
Och det va faktiskt delvis kärleken till att köra motorcykel som fick mig att börja bo deltid på Gran Canaria. Ni som har följt podden ett tag vet att jag för några år sedan byggde om en gammal polisbuss till en husbil som jag bor permanent i när jag är i Sverige. Och lagom till att jag hade byggt klart husbilen så fick jag jobb som affärsutvecklare på en innovation- och digitaliseringsbyrå i Växjö. Så jag tog mitt hus på hjul och flyttade ner till Småland och eftersom jag hade byggt den för att klara av svensk vinter så va jag jäkligt sugen på att testa riggen under svenska vinterförhållanden så jag blev kvar i Sverige med Vanette (som husbilen heter) och det funkade förvånansvärt bra trots ett par veckor runt -20 grader. Jag hade isolerat så mycket som det bara gick med den bästa isoleringen jag kunde hitta och jag hade en bensinvärmare på 3kw som blåste varmluft för kung och fosterland. Ofta värmde jag upp bodelen till runt 20 grader innan jag gick och la mig, sen kröp jag ner under mitt livs bästa investering, nämligen ett extra varmt duntäcke, och sov sen som en gris hela natten. När jag vaknade hade temperaturen i bodelen sakta sjunkit och inte sällan vaknade jag upp i 1 minusgrad. Men då sträckte jag mig bara efter knappen till bensinvärmaren och 10 minuter senare kunde jag utan problem gå upp iklädd enbart födelseskruden om jag så ville.
Så ja, vanlife på vintern funkade kanon och det va skitspännande att testa riggen och allt som man hade byggt. MEN det va just det här med mörkret och kylan. Asså det spelar ingen roll om jag bor i ett slott eller husbil. När det är ruggigt och mörkt så har jag ingen lust att vara ute. Man blir innekatt. Och jag är en utekatt. Jag mår inte bra av att sitta inne flera månader. Därför ställde jag frågan till min arbetsgivare om det fanns en möjlighet att jag kunde sitta på distans och jobba. Och det gjorde det. Han frågade mig vart jag ville jobba ifrån och jag sa att jag va lite osäker. Jag bodde ju i Marbella när jag va 19 och jag visste ju att vädret där tyvärr inte är tillräckligt bra. Det blåser och regnar och, nej, inte för mig. Min chef la på förslag att jag borde kolla upp Gran Canaria, att det dessutom hör till Spanien, folk snackar spanska, jag kunde spanska sen innan, i princip svensk sommar året runt. Perfekt!
Jag hade aldrig vart på ön tidigare men jag gjorde en googling och insåg rätt snart att Gran Canaria kommer nog passa mig kanon. Sagt och gjort, Gran Canaria fick det bli!
Nu har jag kört snudd på två tusen mil motorcykel här på ön och jag tänkte att jag ska dela med mig av mina tankar kring hur det är att köra motorcykel här.
Dagens fråga är alltså: Hur är det att köra motorcykel på Gran Canaria?
Om detta mina vänner, ska vi snart bli varse!
Svaret på den frågan är: Det är skitnice och jag tycker att alla borde göra det!
Och med det mina vänner hoppas jag att jag har svarat på frågan hur det är att köra motorcykel på Gran Canaria!
Neeeeeeeeeee, ja ba skoja. Eller asså jag skojade inte om att det är skitnice att köra motorcykel här. Det ÄR skitnice och nu tänkte jag berätta varför!
Den största anledningen är ju så klart det fantastiska vädret. Det ju motorcykelväder året runt här. Har du inte lyssnat på avsnittet där jag pratar om hur vädret är på Gran Canaria vintertid så kan du ju göra det så kommer du förstå vad jag menar. Och särskilt bra väder är det ju på södra delen av ön där jag bor. Där regnar det avsevärt mycket mindre jämfört med norra delen och upp mot toppen av ön. Även fast jag kört runt 2000 mil motorcykel här på ön så har det bara hänt mig två gånger att jag fått ett skyfall över mig. Men jag rekommenderar å det varmaste att bli kompis med väderappen och kolla vädret i alla lite större byar som du planerar att köra igenom under dagen för att undvika regnet. Jag börjar alltid dagen på det viset. Oftast är det ju bra väder men ibland får man styra rutten lite beroende på vart solen lyser och vart det regnar.
Vilka mc-kläder är lämpliga att köra i på Gran Canaria?
På vintern kör jag runt i kevlarjeans, mc-boots, sommarhandskar, en skyddsväst från KNOX och en mc-hoodie med kevlar i. Det är helt perfekt för mig. Jag dör inte av svett när jag är i solen nere vid kusten och jag dör inte av kyla när jag är i bergen på 1800 meters höjd. När jag körde ner hit så körde jag i skinnbyxor och skinnjacka men dom grejerna använde jag inte en enda gång när jag väl kommit hit. Det blev alldeles för varmt för mig så dom prylarna fick följa med tillbaka till Sverige igen.
På sommaren kan jag tänka mig att till och med min relativt luftiga outfit blir för varm så kanske hade jag då bytt ut hoodien till något som släpper igenom lite mer luft. Ni vet ju hur det är. Är det strax under 30 grader och inte ett moln på himlen så tar det inte lång tid innan man kokar i mc-kläderna. Det går ju ann medans man kör men det blir ju ett helsike när man väl kliver av. Här får man verkligen välja kläder efter väder. Och jag kan ju säga såhär. När solen gassar nere vid kusten så är det jäkligt gött att komma upp i bergen där det är lite svalare. Jag har sett att folk ibland skriver att det blåser en massa i bergen men det kan jag inte alls relatera till. Bergen skyddar ju snarare från blåst. Visst, det är klart. Står du uppe på topparna så är det klart som fasen att det kan blåsa lite men nere på vägarna har jag aldrig upplevt det som blåsigt. Snarare tvärt om.
Skulle det börja regna eller ha regnat. Dvs om vägarna är blöta, så vill jag lyfta ett enormt varningens finger. Vägarna blir superhala och speciellt de vita vägmarkeringarna och övergångsställen. Det blir som en skridskobana och det har hänt mig ett par gånger att jag fått lite sladd på bakhjulet. Både vid gaspådrag och vid inbromsning. Så ta det djävulskt försiktigt om vägarna är blöta. Och här är det viktigt att återigen komma ihåg mikroklimaten. Plötsligt kan man komma till ett område där det precis regnat och där vägen är blöt. Många vägar i bergen ligger i skugga på grund av berget och på just skuggsidan tenderar därför vägarna att vara blöta mycket längre. Ibland kan det hända att man kör ett par hundra meter på torr asfallt, sen kommer ett par hundra meter skuggsida där solen inte hunnit torka upp vägen, sen blir det torrt igen. Och så kan det hålla på. Så läs av vägen noga.
Och på tal om vägen…
Hur är vägarna på Gran Canaria?
Vägarna här är helt magiska. Hela ön är ju som en jäkla gocartbana med svängar och kurvor var 100e meter. Jag vet att många pratar gott om Norge och deras fantastiska kurvor vid Geiranger och Trollstigen och jag har inte vart där, jag har bara sett det på bild och det ser ju otroligt vackert ut men jag är rätt säker på att Gran Canaria slår Geiranger på fingrarna när det kommer till antal svängar och kurvor. Vägarna här på Gran Canaria är som att gå en jäkla knix-kurs med SMC. Jag trodde aldrig jag skulle säga det men det finns vägar här som har så mycket svängar att jag blir helt mosig i bollen av att köra där för man får liksom aldrig slappna av helt. Det går i ett, gas, broms, växla ner, ta kurvan, gasa på, växla upp, bromsa, växla ner osv osv osv. Det har hänt att jag har behövt stanna och vila huvudet en stund för att det är så intensivt. Särskilt om man ligger på lite.
Hur är skicket på vägarna på Gran Canaria?
Jag måste säga att vägarna är i riktigt bra skick. Det är bra asfalt på de flesta vägar och det finns sidoräcken nästan överallt i bergen. Jag har en Yamaha Fazer 1000 från 2001 så av den anledningen har jag inte kört särskilt mycket offroad och grus och därför kan jag inte heller kommentera den typen av mc-körning här på ön. Men det kanske kommer längre fram. Jag skulle gärna köra mer sånt och drömmer om att köra igenom norra Afrika på en äventyrshoj.
Men på tal om hojen som jag har här. Det va ju kanon att köra ner från Sverige till Gran Canaria på den då det är en sporttouring-hoj med Yamaha r1:ans motor på 146 hästar och det va lätt att montera två stora sidoväskor och en enorm topbox som svalde alla prylar jag skulle ha med mig. Den drog ju den vikten med lätthet och den låg som ett jäkla lok på vägarna trots blåst och stundtals regn.
MEN…här på Gran Canaria så skulle jag säga att en sån här tung hoj på runt 230 kilo är lite i tyngsta laget för den här typen av vägar. Enda gången som jag verkligen uppskattar att det är en tusenkubikare är när jag ligger på motorvägen mellan Maspalomas och Las Palmas. I bergen kastar man ju hojen till höger och vänster mest hela tiden så jag skulle nog hellre köra runt på en lättare 600-kubikare eller 650-kubikare som väger runt 160 kilo istället. Kanske en Yamaha r6 eller Suzuki GSX-R 600 (gixxer). Men det beror ju på vad man gillar för typ av körning. En bekant till mig drar runt på en Harley Davidsson Softail Fat Boy på 304 kilo som han körde ner från Tyskland och han säger samma sak som jag att det är en onödigt tung hoj för Gran Canaria. Hojarna som jag ser mest av här är lättare sporthojar och lättare äventyrshojar.
Jag kan ju säga såhär, jag har ju blivit en avsevärt mycket bättre motorcykelförare sen jag började spendera delar av vintrarna här. Varför? Dels för att jag kör motorcykel nästan varje dag men också för att vägarna här är mycket mer utmanande och kräver en mycket mer aktiv körning. Det är kurvor överallt och det är stor lutning uppåt och stor lutning neråt.
Många gånger upplever jag inte vägarna i Sverige som särskilt utmanande och ofta upplever jag att man bara sitter och följer med på hojen. De svänger ju aldrig. Man petar i sista växeln och så ligger man där och puttrar i 25 mil tills man är hemma igen. Och ska vägarna i Sverige bli utmanande så måste man nästan öka farten men ska jag va ärlig så gillar jag inte att köra i 150 på 70-väg. Det är liksom inte farten som är grejen för mig. Det är den tekniska körningen jag inspireras av. Så egentligen gillar jag inte att köra särskilt fort. Men att såsa runt på 70-vägar i Sverige blir ju lätt till ett sömnpiller om man kör lagligt. Vilket jag självklart alltid gör. Så klart. Hrmm. Allt annat vore ju olagligt.
På Gran Canaria är det helt tvärt om. I bergen kommer jag väldigt sällan upp i högsta växeln utan snurrar runt mellan 1an och 3an och vissa sträckor kan jag köra på 2an utan att behöva växla varken upp eller ner. Det är mycket mer gas och broms och att växla upp och ner och att planera sin körning och använda rätt teknik i kurvorna. Plötsligt är det inte motorcykeln som gör jobbet, det är du som förare. Det älskar jag!
Djur på Gran Canaria
En smutt grej när det kommer till att köra motorcykel på Gran Canaria är att det knappt finns några djur här. Alltså det finns ju djur men det finns extremt få större djur som man kan krocka med och som kan orsaka allvarliga skador så som vi har i Sverige. Jag tänker på älg och rådjur och vildsvin osv. I Sverige lägger jag en hel del tid och energi på att söka av vägrenen efter hjortdjur. Här på Gran Canaria lägger jag en bråkdel av mitt fokus på det.
Under mina 2000 mil på motorcykel här på ön så är nog det enda jag behövt bromsa in för en skock med får som stod och betade på och invid vägen på norra sidan av ön där det är mycket frodigare.
Det finns en hel del katter på Gran Canaria men dom håller sig ju främst till byarna hos människor eller i närheten av människor. Några gatuhundar har jag aldrig sett men jag har hört att det finns.
Och det är inte bara stora djur som lyser med sin frånvaro. Även insekter är det extremt lite av. I Sverige har man ju en mindre massgrav på visiret efter varje körning i princip men här får jag EN insekt på visiret kanske en gång varannan månad. Ja helt sjukt faktiskt. Jag trodde det skulle vara precis tvärt om men icke! Praktiskt så det förslår.
Och på tal om praktiska saker…
Bensinen på Gran Canaria
En annan sak som är väldigt praktiskt är att bensinen är ganska mycket billigare på Gran Canaria än i Sverige. Fram till årsskiftet va det riktigt billigt till och med för då va bensinen subventionerad med 20 cent och då betalade vi runt 11 kronor per liter. Nu är subventionen tyvärr borta och bensinpriset har stigit så nu pyntar jag strax över 14 kronor per liter, lite beroende på vart man tankar då så klart. Och ja, värt att komma ihåg är att bensinpriset här på ön kan skilja sig rejält mellan olika bensinstationer. Mellan den billigaste och den dyraste macken skiljer det ofta hela 4 kronor per liter. Vill du veta vart man tankar allra billigast så rekommenderar jag dig att lyssna på avsnittet som heter något i stil med ”Här sparar du 4 kronor per liter bensin på Gran Canaria”.
Parkering på Gran Canaria
En annan grej som gör det riktigt nice att köra motorcykel på Gran Canaria är att det är superlätt att hitta parkering. Gran Canaria är mycket mer anpassat för motorcyklar än vad Sverige är. Här finns det ofta särskilda p-rutor för motorcyklar och dessa är såvitt jag har sett hittills alltid vart gratis. Jag har bara betalt för parkering en enda gång och det va när jag va i Las Palmas ute vid hamnen en gång. Där va det galet dåligt med gratisparkeringar så då blev jag tvungen att dra ner i ett parkeringshus under shoppingcentret. Mja jag kan erkänna att det sved lite. Jag har ju nästan gjort det till en sport att vägra betala för parkering med hojen. Men men…
Annars brukar det alltid finnas gator med lite ledig space mellan bilarna där man kan knö in hojen. Många gånger parkerar jag motorcykeln framför cykelställ. Speciellt när jag är på Playa de Amadores på södra delen av ön för där är det ju ändå knappt någon som parkerar sin cykel i cykelställ och det har alltid funkat kanon. Jag vet att polisen åker runt och lappar felparkerade bilar på just den parkeringen men min motorcykel (och andras motorcyklar) har dom låtit bli alla gångerna jag parkerat där. Sen vad lagen säger ska jag låta vara osagt så är det intressant för dig så får du la läsa spanska lagboken. För mig räcker det att veta att det funkar i praktiken. Min allmänna uppfattning om detta är att man har ganska mycket överseende med vart motorcyklar är parkerade. Det känns lite som att ”så länge den går in och inte står i vägen” så är det okey.
Men på tal om lagen, låt oss prata om polisen på Gran Canaria
Polisen på Gran Canaria
Generellt sett måste jag säga att jag än så länge bara har bra saker att säga om polisen här på Gran Canaria. Men så har jag bara blivit stoppad två gånger också. Faktum är att jag blev stoppad av dem det första som hände när jag körde av färjan. Jag va liksom först av båten av alla fordon och precis när jag hade kört av båten och svängde höger så stod där två polisbilar och 3 polismän som drog upp ena handen i luften och ville att jag skulle stanna framme vid dem. Jag blev lite nervös att de inte skulle hålla med mig om att ”loud pipes saves lives”, alla håller ju inte med om det, så jag drog kopplingen så fort jag såg dem och rullade fram till dem i snigelfart och stängde sen av motorcykeln. Dom frågade hur länge jag skulle stanna på ön och dom frågade efter mitt körkort och sen bad dom mig att öppna topboxen. Jag öppnade boxen och en av poliserna lyfte försiktigt på en av vacuumpåsarna som jag hade packat mina kläder i. Sen frågade han mig ”te gusta fumar” – ”gillar du att röka”?
Jag blev helt konfunderad över hans fråga och tänkte att jag måste ha hört fel så jag sa ”como” – ”va”? Han upprepade sig: ”te gusta fumar”? Jag svarade att jag inte röker och då önskade dom mig en trevlig dag och lät mig köra vidare. Försiktigt, utan någon som helst gas, startade jag motorcykeln så tyst jag bara kunde och gled därifrån i strax över styrfart.
Andra gången jag blev stannad av polisen va i rondellen vid Pasito Blanco. Jag hade legat på lite på vägen mellan Arguineguin och just Pasito Blanco och när jag närmade mig rondellen där så såg jag hur hela kvällshimlen lyste upp av ett enormt hav av blåljus. Sablar tänkte jag, nu har de kört nån drönare över vägen här och kanske körde jag något över hastighetsbegränsningen. Jahapp ja det är bara att bita i det sura äpplet då tänkte jag. Ge mig boten bara.
Tre polisbilar och två polismotorcyklar bidrog till blåljushavet och plötsligt steg en bestämd polisman ut mitt i vägen och gjorde halt åt mig. Jag gjorde samma sak här. Jag drog kopplingen så fort jag såg dem, lite nervös inför även denna konstapelns inställning till välljudande avgasrör och stängde av motorcykeln precis framför honom och sa ”hello”. Hans kollega kom snabbt fram från sidan och gick direkt runt till baken av min motorcykel. Jäklar tänkte jag, han går direkt på avgasröret. Nu blir det dyrt idag. Men när kollegan såg att jag va turist med utländska skyltar så ropade han ”extranjero” (som betyder ”utlänning”) till polismannen som stoppat mig. Polismannen vinkade iväg mig och sa ”you can go”. Sen va det inte mer med det. Jag lommade iväg i sakta mak så tyst jag bara kunde även den gången.
Så hur ska man sammanfatta det här då?
Ja min känsla är att polisen här på Gran Canaria inte vill störa turister i onödan. De är väldigt måna om att turister ska ha det bra på sin semester och de letar inte fel i onödan eller försöker sätta dit turister för en massa knasiga saker bara för att. Och det är ju rimligt med tanke på hur otroligt beroende Gran Canaria är av sin turism. Att ha en poliskår som plågar turister vore ju förödande.
Jag planerar att inom kort göra ett avsnitt om svenskars erfarenhet av polisen här på Gran Canaria så har du en polishistoria från Gran Canaria som du vill dela med dig av så får du jättegärna skriva in till mig på putte(snabela)grancanariapodden.se så läser jag upp den i avsnittet. Du kan självklart få vara anonym om du vill det.
Köra mc på B-kort
En grej som är riktigt nice är att här på Gran Canaria får du som har B-körkort för bil även köra en 125cc motorcykel. Vilket är mer än tillräckligt för att kunna puttra runt i bergen och ja till och med köra runt hela ön på. Jag kan inte nog understryka hur mycket jag rekommenderar dig att hyra en scooter en dag eller två och upptäcka insidan av Gran Canaria. Det är djävulskt vackert. Känner du dig lite osäker eller vill ha guidning och sällskap så hojtar du bara till mig på putte@grancanariapodden.se så hänger jag med och visar lite smultronställen. Det blir kul!
Förutom alla dessa anledningar till varför det är så nice att köra motorcykel på Gran Canaria så tänkte jag avsluta med fem grejer som kan vara bra att ta med sig om man bestämmer sig för att ta en tur.
#1 Vill du undvika trafik i bergen så rekommenderar jag dig att köra på en vardag. På helgerna är det mycket mer trafik eftersom även lokalborna är lediga då. Vill du köra bland motorcykelentusiaster så ska du köra på söndagar. Då är det MotoGP i bergen a´la Rossi. Vill du titta på andras hojar så rekommenderar jag dig att köra till Cruz de Tejeda. Där brukar det kunna hänga drösvis med motorcyklister som tar igen sig på restaurangerna och caféerna och utsikten är formidabel!
#2 På vissa ställen i bergen så finns det stora gula skyltar om att polisen använder helikoptrar och drönare för att mäta hastigheten på motorcyklar. På samma skylt brukar det stå att X antal människor har fallit offer på den här vägen de senaste 5 åren. Jag har aldrig sett en drönare eller helikopter på dessa vägar och jag har aldrig sett en drönare eller helikopter som mäter hastighet någonstans på Gran Canaria MEN jag har hört att folk kör åt skogen ibland och det är absolut värt att köra lite försiktigare på dessa vägar. Skyltarna sitter där av en anledning och det vore ju onödigt att tvinga kommunen åka ut med klisterlappar och addera dig till statistiken på skylten. Så vad har vi lärt oss av detta? Jo – vill du inte bli ett nummer på en skylt – kör försiktigt på de vägar som är ovanligt olycksdrabbade.
#3 Se upp för grus och sten som fallit ner för berget! Detta gäller speciellt om du ligger i filen närmast bergssluttningen. Då och då faller det ner sten och grus från berget och detta kan ställa till det rejält i svängar och annat så va uppmärksam på det. Speciellt i dolda kurvor.
#4 Och på tal om dolda kurvor. Håll dig på din sida av vägen och ta inte ut svängarna i dolda kurvor. Det kör runt en del bussar och lastbilar i bergen och möter du en sån och du ligger och nallar av den andra filen så är du rökt. Vissa av dessa större fordon brukar tuta och varna när de kör in i dolda kurvor men alla gör inte det så räkna inte med det. Ta höjd och se till att du har marginalerna på din sida.
#5 Det går att hyra både tung och lätt motorcykel på flera ställen här på Gran Canaria. Det du kan behöva komma ihåg är att vissa ställen kräver att du har haft A-körkortet i mer än 3 år. Vissa kräver att du har haft det i mer än 5 år. För 125-kubikare har jag sett att de har krävt att man ska haft sitt B-körtkort i minst 3 år. Och du, glöm för bövelen inte körkortet om du planerar att hyra ett fordon här.
Många gånger vill uthyrarna ha en ganska saftig deposition. Mina vänner som kommit hit och hyrt motorcykel har behövt lämna depositioner mellan 600 och 1200 euro för tunga motorcyklar och runt 400 euro för scooter på 125-kubik. Det finns både seriösa och mindre seriösa aktörer här och man ser ganska snart, bara genom att kolla på skicket på deras fordon och hjälmar, vilka som är seriösa och inte. Min erfarenhet är att de lite mer seriösa är bra att ha att göra med och håller inte på och försöker lura turister genom att hitta på skador eller annat. Vill du ha tips på vilka aktörer som är lite mer seriösa än andra och vilka man kanske ska undvika så kan du bara dra ett mail till putte(snabela)grancanariapodden.se.
Jaha. Det va det. Det går fort när man har roligt, som motorcyklisten sa. Nu fattas bara att du samlar ihop ditt gäng, beställer ett par biljetter till Gran Canaria och hyr lite goa hojar och förlänger mc-säsongen med ett par veckor här på Gran Canaria. Som ofta förkortas GC. Och vilka bokstäver skulle man kunna förkorta GoCart med? Mmmm just det, tänk på den du. Det finns en anledning till allt här i världen!
Som du säkert sett så finns det massvis med spännande avsnitt om Gran Canaria som ni kan lyssna på och inspireras av innan ni kommer hit. Det finns ett avsnitt om den fruktade, ja faktiskt dödliga Caliman som besöker Gran Canaria med jämna mellanrum. Det finns ett avsnitt om hur man undviker turistsfällan av guds nåde som kostar turister miljontals kronor varje år, ett avsnitt om superfrukten här som är helt gratis och mycket annat trevligt. In och kika i poddarkivet vetja!
Och råkar det vara så att du faktiskt gillar den här podden, om än litegrann så får du jättegärna följa podden i din podcastspelare. Då får du upp en liten trevlig notis när nästa avsnitt släpps. Praktiskt så det förslår!
Ok amigos, que tengan un buen dia.
Hasta luego.
Ciao!