För att lyssna på detta poddavsnitt på Spotify:
För att lyssna på detta poddavsnitt direkt i webbläsaren:
Hoooooola señoras y señores, ladies and gentlemen, damer och herrar och välkomna till Gran Canaria Podden med mig Patrik Putte Appelquist. Solen lyser som vanligt här på Gran Canaria och det är knappt ett moln på himlen idag. Life is goooood!
Och på tal om good life. En sak är säker, även om vi håller på och klonar, genmanipulerar och försöker hacka DNA osv, och det är att vi alla (åtminstone vi som går i ett par skor på planeten Tellus i skrivande stund) ska lägga näsan i vädret, trilla av pinn, ta ner skylten, kasta in handduken, gå till de sälla jaktmarkerna, bita i gräset, eller som Filip Hammar skulle ha sagt ”myggas av” en vacker dag. Men till dess vill man ju vara pigg och kry och frisk som en nötkärna.
Ingenting är ju så värdefullt som hälsan och ju äldre man blir desto mer inser man det, eller hur? Man blir lite försiktigare, tar inte lika stora risker. Man beställer kanske inte in kranvatten när man är i Thailand och man kanske inte köper en grillad kyckling av gubben på gatan i Nicaragua som byggt en grill av gamla bilfälgar och gallret till en fläkt.
Man är snällare mot sin kropp och man kanske äter lite sundare. Vissa gör detta proaktivt INNAN kroppen börjar gå sönder och andra jobbar mer reaktivt när smärtorna och krämporna har börjat komma istället. En av mina gamla projektledare, som va i ovanligt bra form för att vara i 70-års åldern och som hette Christer Betinger sa till mig en gång att ”Patrik, när man blir äldre förstår du, då ska man träna mera än när man är ung. Man ska inte träna hårdare, men man ska träna oftare. Och det här har ju inte mina kompisar fattat vetu. Dom släpar ju runt med 20 kilos övervikt och dör i förtid. Snart är det bara jag kvar av oss”.
Christers ord har fastnat i mig och jag tänker ofta på det han sa. Jag blir inte heller yngre och man har bara en kropp. Man må ta hand om den så bra man bara kan. Så att den orkar med. Jag har ju bestämt att jag ska bli 100 år så då må man ju ligga i tänker jag!
Hur eller hur. Dagens avsnitt ska inte handla om träning MEN det ska handla om något annat nyttigt nämligen en exotisk superfrukt som heter Tunos. Och vad är det för speciellt med denna frukt, vad smakar den, vart växer den och hur kommer det sig att den är gratis?
Om detta mina vänner, ska vi snart bli varse!
Tunos är en röd kaktusfrukt som påminner om en Kiwi i storlek och som växer på en typ av kaktus som har stora platta blad. Alla ni som någon gång hyrt en moped, bil eller motorcykel och tagit er runt lite på ön har säkerligen sett dessa utefter vägkanterna. Man behöver inte åka långt för att hitta dem kan jag lova. Ja ibland kan man till och med hitta dem i städerna faktiskt. Men det är många som inte vet om att dom är ätliga. Och det va lite därför som jag ville göra det här avsnittet. För det är en jäkla nice frukt som mognar någon gång mellan januari/februari och som håller sig fina fram till runt april/maj ungefär.
Vad innehåller Tunos?
Det fina med den här frukten är att den är innehåller sjukt mycket nyttiga grejer som tex c-vitamin, b-vitamin, magnesium, calcium, kalium, antioxidanter och en hel drös fler vitaminer och mineraler. Man menar också att Tunos innehåller massa elektrolyter som gör att saften från frukten går att jämföra med återhämtningsdrycker som vissa dricker efter ett gympass för att hjälpa återuppbyggnaden av muskeln igen.
Hur äter man Tunos?
Man kan göra sylt eller gelé eller saft på den här frukten men personligen så äter jag den alltid som den är utan att tillaga den. Den är ett bra litet ”snack” om man är ute och vandrar och snabbt behöver lite energi. Det man gör då är att man knipsar av en tagg från kaktusen. Sen Tar man tag om själva frukten och vrider den medurs eller moturs tills den släpper från kaktusen. Här får man vara lite försiktig för ofta sitter ett ett gäng små små taggar på övre delen av frukten så oftast är det som bäst att försöka få tag om frukten på nedre delen.
När frukten väl är loss så tar man taggen och liksom använder den som kniv för att skära bort toppen av frukten där alla mini-taggar sitter. När ”locket” är av så kastar man det och sen så är det bara att sätta frukten mot munnen och klämma i sig innehållet.
Va beredd på att det är djävulskt många små hårda kärnor i den här frukten. Jag brukar svälja en hel del kärnor i början för jag tänker att det är lite bra träning för tarmarna å så men sen efter att ha ätit ett par stycken så brukar jag bara sila kärnorna i munnen och sen spotta ut dem.
Något som jag inte provat än är att göra saft på dessa magiska frukter. Det är i princip bara att skala dem, mixa fruktköttet, sila bort kärnorna och sen addera vad man känner för. Vatten, honung, socker, salt eller vad man nu föredrar för smak. Tänk att servera detta i ett stort glas med massa is i vid poolen sen. Ouff!!
Vad smakar Tunos då?
Ja smaker är ju alltid svåra att beskriva i text men jag skulle säga att Tunos smakar både sött och syrligt på samma gång. Inte lika söt som Mango och inte lika syrlig som citrusfrukt men någonting däremellan. Kanske lite som Kiwi fast mycket mycket saftigare.
Och med det mina vänner så hoppas jag att ni har fått upp ögonen för den här fantastiska frukten som växer överallt på Gran Canaria. Ge er ut och plocka den, ät den och hör sen av er till mig så får jag veta om ni tyckte om den eller inte.
Ok amigos, que tengan un buen dia.
Hasta luego!
Ciao!