Klicka här nedan för att lyssna på detta avsnitt direkt i din webbläsare:
Klicka här nedan för att lyssna på detta poddavsnitt på Spotify:
Hola señoras y señores och varmt välkomna ska ni vara till vad många brukar säga är Skandinaviens varmaste podcast. Även om jag har hört att det börjar bli varmt och skönt där hemma i norden också just nu när vi precis rullat in i april. Oavsett om du ränner runt med en lövblås i näven i Annika Thörnquists hemstad Skåre eller om du precis kommit tillbaka till ditt nystädade hotellrum i Arguinequin på Gran Canaria – varmt välkommen hit.
Ja på tal om Annika Thörnquist. Många av er känner säkert igen namnet men kan inte placera henne riktigt. Men om jag avslöjar att hon är sångerska så minns nog många att hon va sångerska i den svenska popgruppen Da Buzz som stod för hitsen Alive och Wonder Where you are. Jag va lite för liten för att gå på klubb när dom låtarna släpptes för runt 22 år sen. Men jag kan tänka mig att flera av er lyssnare i 40-års åldern festade loss rejält till dom här låtarna i Playa del Ingles när det begav sig.
MEN de flesta som jag pratar med som va här och partade runt 2000-talet säger samma sak. Att Playa del Ingles idag bara är en blek skugga av vad det en gång var. Dom berättar historier om hur de välrenommerade klubbarna trängdes sida vid sida och hur kända DJs stod och spelade långt in på småtimmarna tills solen gick upp. Jag får direkt upp bilder från Ibiza och Ayia Napa på Cypern. Men det va inte direkt någon Ibiza-känsla eller Ayia Napa-känsla jag fick när jag gick ut och festade i Playa del Ingles som nybörjare på ön. Nej verkligen inte. Vissa tar fram den stora sågen och menar till och med att Playa del Ingles partyliv är dött i jämförelse med hur det va förr. Att det inte finns några riktiga klubbar för yngre människor där längre.
Men är det så illa verkligen? Finns det inga klubbar för yngre människor på södra Gran Canaria längre? Är Playa del Ingles lika dött som apornas stad i djungelboken eller finns det faktiskt ställen där där basen är så hög att man känner den som en varm kram i bröstet och där alla som är över 35 behöver öronproppar för att höra vad man tänker?
Om detta mina vänner, ska vi snart bli varse…
Ajjemen. Det blir ett festligt avsnitt idag. No pun intended. Detta trots att jag efter två veckor fortfarande är sjuk och inte har pratat med en människa förutom er under den här tiden. Så ni får ha överseende om rösten sviker mig under det här avsnittet. Den är inte riktigt vad den brukar vara. Och jag höll det medvetet lite kortare idag av just den anledningen. Om ni har lite fest i bakgrunden så beror det inte på att jag håller på och laddar upp med nån förfest eller liknande här. Nej det beror på att mina grannar har bjudit över hela släkten i helgen och det är bara bra vibrationer där borta kan jag säga.
Det första som förvånade mig när jag gick ut första gången på södra Gran Canaria va att medelåldern va så jäkla hög. De flesta som hängde på barerna som jag och min vän gick förbi va kanske 55-60+. Och det va just främst barer som vi ramlade på. Så vi hoppade in i en taxi och bad taxichauffören att köra oss till något ställe där det är party-party på riktigt. ”Jumbo” sa han. Jaja för fasen, det låter grandiost tänkte vi. Dit drar vi. Där va ju faktiskt medelåldern lägre men vi blev ganska förvånade över att det i princip bara va män som va ute och festade. Nog för att vi är på afrikanska breddgrader, men Gran Canaria är ju inte muslimskt liksom. Och det förvånade oss att så många av killarna som va ute på galej va så lättklädda. Många va barbröstade, några gick shorts som va mindre än min pappas kalsonger. Musiken fanns där, pulsen och ölen fanns där också men tjejerna lyste med sin frånvaro.
Föga visste vi, att Yumbo Shopping Center, med sina fyra våningar, 200 butiker och 19 barer, är ett epicentrum för främst den manliga avdelningen av gaycommunityt i världen. Taxichauffören måste väl ha trott att vi, liksom, vet jag nu, de flesta andra snubbar som hänger på tu man hand i Playa del Ingles, är gay. Och därför kört oss hit. Detta förklarade så klart varför det va så mycket killar och så lite tjejer där vi va. Hur eller hur. Vi hoppade runt lite bland ställena på Yumbo en stund. Det va dragshows och grejer och det va enormt mycket folk. Och jag har ju absolut ingenting emot homosexuella män, jag har många vänner som är gay. Men att festa på en gayklubb stort som ett helt shoppingcenter som straight kille. Jag veeeet inte hur roligt det va ärligt talat. Vi gav det en chans men vi hittade inte riktigt vår ”mojo” på Yumbo. Dock ska jag säga det att jag har festat på gayklubbar i Stockholm och tyckt de vart jäkligt roligt men då har det funnits tjejer på klubben och det blir en annan dynamik då. Fråga mig inte varför. Jag kan inte ens svara på det. Det är väl bara en känsla antar jag. Fan nu låter man säkert som nån neandertalare som bara tänker på tjejer. Ja men man kanske är så platt. Det är vad det är.
Till slut lämnade vi i alla fall Yumbo, som jag måste säga, är en otroligt speciell plats och som förmodligen har spelat och spelar en väldigt viktig roll här på ön och förmodligen i många turisters liv när det kommer till att normalisera olika sexuella läggningar och könsidentiteter osv. Jag har nog aldrig sett så många transpersoner som här på södra Gran Canaria tex. Nej det är grymt att Yumbo finns och jag kan bara tänka mig va härligt befriande det måste vara att ha haft den platsen lite som en fristad i tider då det inte va accepterat att vara homosexuell i många länder.
Ja det va ju inte längesen det inte va accepterat i våra ”moderna” länder i Skandinavien tex. Tänk då att kunna åka på semester till ett ställe där du får vara precis den du är och träffa likasinnade människor från hela världen till dunket från Da Buzz. Jag vet inte om Yumbo alltid har vart ett det gaymecka som det är idag men jag vet att det byggdes i början på 80-talet i alla fall. 1982 om jag inte minns fel. Och ja på den tiden va det bannemig inte okey att va gay i den lilla skitstaden Köping som jag kommer ifrån. Jag vet inte hur det va i städerna ni kommer ifrån men ja gissar att det va ungefär likadant där. Om ni inte kommer från typ Oslo eller Stockholm då. Det va väl bara där som det på sina håll va accepterat på den tiden. Kanske va det också därför som alla mina vänner som är uttalat gay flyttade till Stockholm så fort dom kunde också.
På tal om det så har vi ju faktiskt en kändis från min hemstad Köping som jag vill minnas gjorde exakt så. I ganska tidig ålder dessutom. Jag tror inte han va mer än typ 15-16 år när han flyttade från Köping till Stockholm. Faktum är att han tog det än längre och flyttade till Hollywood sen. Vet ni vem jag menar? Ska jag ge en ledtråd? Ok, han har vart med i Top Model Sverige och Let´s Dance bland annat. Och han jobbar som stylist i Hollywood åt väldigt namnkunniga kändisar. Ajjemen! Jonas Hallberg är det jag pratar om. Han har ju till och med haft ett eget tv-program förut som hette ”Superstylisten Jonas”. Jag ska låta det vara osagt om Jonas flyttade till Stockholm på grund av att det va enklare att vara gay där men det skulle inte förvåna mig. Jonas, om du lyssnar på det här så får du gärna höra av dig och berätta. Och berätta gärna vad du tycker om Yumbo på södra Gran Canaria om du har vart här. Det vore roligt att höra!
Ni andra får så klart också jättegärna höra av er. Jag älskar när ni skriver in och berättar om era upplevelser härifrån. Både dom bra, dåliga, tråkiga och roliga. Ni mailar som vanligt in på putte(snabela)grancanariapodden.se
Men men…låt oss gå tillbaka till festen nu!
Jo men så va det. Att vart vi än gick så hittade vi liksom inga yngre människor att festa med. Det blev nästan tvärt om när vi lämnade Yumbo faktiskt. Plötsligt steg istället medelåldern med en 15-20 år igen och det va återigen mest barer som vi hittade. Vi ville ju ha klubb med dunka-dunka-musik och massa dansande människor som va höga på livet och som inte hade tänkt gå i bås förrän solen börjar gå upp. Vi frågade lite folk på gatan om de visste något och vi gick till några ställen men det va stängt eller kanske till och med nerlagt och vi blev förvånade över att så mycket i Playa del Ingles faktiskt såg ut att vara helt öde.
Man hade ju hört om det beryktade ”Playa del Ingles”. Det är där det händer liksom. Många av mina polare har ju massor av rövarhistorier därifrån. Frågan va bara vart i hela friden klubbarna va. Hade vi kommit fel? Hade vi blandat ihop det med någon annan engelsk strand? Vi började fundera på om Playa del Ingles kanske ligger i England istället men när vi dubbelkollade på GPS-erna i våra telefoner så stämde det. Vi va på rätt ställe men inte klubbarna.
Nu låter det säkert som att jag är en riktig partyzebra här men så är icke fallet. Faktum är att jag festar en eller kanske max två gånger per år nu för tiden. Nej jag har ungefär samma relation till fest som Obelix har till trolldryck. Jag fyllde en stor del av min kvot när jag va 19 år och bodde i Marbella helt enkelt. Men samtidigt va vi ju helt nya på ön och ville lära känna folk i vår egen ålder så vi tänkte att en får offra sig och gå på klubb och socialisera lite helt enkelt. Men, det visade sig som sagt var vara lättare sagt än gjort.
Nu tre år senare så har man ju lärt sig vart klubbarna med lite yngre publik ligger på södra Gran Canaria. Ja för dom finns faktiskt. Men det va i ärlighetens namn svårt att hitta dem i början. Man snubblade liksom inte över dem precis. Och det händer med jämna mellanrum att jag träffar på yngre partysugna skandinaver som har kommit hit till Gran Canaria för att dom, precis som jag, hört grejer som att Playa del Ingles är som Ibiza eller Aiya Napa osv. Och SÅ besvikna dom blir sen! Ni som har vart på alla dom här ställena instämmer säkert i att det absolut inte går att jämföra södra Gran Canaria idag, med partyställena Ibiza och Aiya Napa. För dom är just det. Galna partyställen för ungdomar som sover på dagarna och festar på nätterna. Gran Canaria är i jämförelse ingen party-ö. Dom ÄR inte i samma kaliber. Ska man generalisera hårt så är Gran Canaria helt enkelt ett semesterparadis för pensionärer och aspirerande pensionärer som gillar att gå på promenader och hänga vid poolen och på stranden. Om man inte är från Norge då, för dom är ju bra människor som vet att det är viktigt att röra på sig. Vi svenskar not so much. Vi gillar mer bärs. Det gör inte norrmännen och det finns sina förklaringar till det. Om du inte fattar varför så fråga en norrman nästa gång…
Och tittar vi på statistiken över Gran Canarias turister, som våra vänner på Canariajournalen har sammanställt, så ser vi att:
35% av alla turister som kommer till Gran Canaria är över 61 år.
27% är mellan 46-60 år.
19% är 31-45 år
18% är 18-30 år.
Så. Där har vi det på svart och vitt. Mindre än 20% av turisterna som kommer hit till Gran Canaria är alltså under 30 år. Och gör man en högst oventenskaplig Google-undersökning på Ayia Napa så får man upp sökförslag som ”är 22 år för gammalt för Ayia Napa?” och att medelåldern där är TJUGO BAST. Som sagt, högst oventenskaplig undersökning men det stog på internet så då är det ju sant och det ger ändå en liten fingervisning om skillnaderna mellan dom här olika ställena.
Så, till alla er yngre lyssnare som går i tankar att flytta till södra Gran Canaria och leva partylivet. Absolut. Det går. Det finns. Men det är kanske inte lika bra drag som när dina päron va här och brände sina synapser med högoktanig sprit. Det får du vara beredd på. Men södra Gran Canaria slår både Ibiza och Ayia Napa på fingrarna när det kommer till väder på vintern och det väger ju upp en hel del om du frågar mig.
Jag träffar som sagt ibland lite yngre som kommit hit men som faktiskt blivit lite besvikna över hur lite unga människor det är här på södra Gran Canaria och hur få ställen det finns där unga hänger. Personligen så är jag inte så hårt drabbad av det eftersom jag är en relativt ung man med en relativt gammal mans själ. Men jag kan på sätt och vis relatera. Jag kan absolut förstå kritiken. Som en kompis och tillika festprins deluxe sa till mig när jag frågade honom vilka klubbar han gillar bäst på södra Gran Canaria inför det här avsnittet :
”Vadå klubbar? 99 procent av alla klubbar på södersidan är ju för pensionärer. Vill man festa, åk till Las Palmas”.
Jag skrattade gott när han sa det för jag vet att han är en av dom som kom hit till Maspalomas och förväntade sig bättre häng och mer unga människor och faktum är att han nöjde sig efter 3 månader här. Detta trots att han jobbade här och liksom skickades direkt in i en gemenskap av unga skandinaver som bor, jobbar och festar här. Så efter 3 månader åkte han hem till Sverige igen och började istället planera för en flytt till Marbella istället. Jag tror han kommer hitta precis det han letar efter där faktiskt! Det gjorde jag när jag va yngre. Men allt handlar ju om prioriteringar här i livet och sånt förändras ju med tiden och med åldern. Det tror jag många av er lyssnare kan relatera till.
MEN…och nu börjar vi komma ner till kärnan av det här poddavsnittet. Även om min vän har rätt i att typ 99% av alla uteställen på södra Gran Canaria är för dom med guldklocka som dom fått för lång och trogen tjänst på jobbet som dom har haft sen dom va 16 år och gick ut realskolan, så FINNS DET FAKTISKT ett gäng klubbar på södra Gran Canaria som är kanon för den lite yngre publiken. Och nu är det ju så att det inte är alla som lyssnar på den här podden som får ett kuvert fullproppat med pengar från pensionsmyndigheten varje månad. Det skulle inte förvåna mig om det är precis lika många yngre lyssnare som antalet 18-30 åriga turister på Gran Canaria – dvs runt en femtedel.
Och till er, och alla ni som föredrar klubbar framför barar, oavsett ålder, tänkte jag presentera. Dagens poddavsnitt. Som handlar om ett gäng klubbar på södra Gran Canaria där det hänger människor som aldrig har hört ljudet från ett internetmodem som kopplar upp sig mot World Wide Web och som inte har en aning om vad en VHS-bandspelare va för något.
Men innan vi sätter igång så vill jag bara säga det att detta inte kommer att bli något djuplodande avsnitt med statistik över hur många kvadratmeter dansgolv en viss klubb har eller vilka typer av drinkar en annan klubb har. Tvärt om faktiskt! Det kommer helt sonika bara att vara ett gäng smultronställen som jag, under mina år på södra Gran Canaria, har lyckats hitta i myllan. För ni vet ju hur det är. Ibland ser man inte skogen för alla träd. Och det är lite så det är med uteställena här på södra Gran Canaria kan jag uppleva.
Jag tänker att vi börjar där och ser det här avsnittet som ett levande dokument som vi uppdaterar tillsammans en gång per år och liksom fyller på allteftersom vi hittar fler pärlor i myllan. Och vill du rekommendera någon klubb till listan nedan så är du varmt välkommen att göra så. Det är bara att maila in som vanligt! Men viktigt är att det är en klubb med dansgolv där mestadelen av folket är i sina 20s och 30s.
Vi tar en jingel på det tycker jag!
Ja ni hör säkert att rösten min börjar svika lite men vi ska nog ro detta iland ska ni se. Och ja min festprins till kompis har delvis rätt. Vill man festa med folk som är under 40 så är Las Palmas faktiskt ett bra alternativ. Las Palmas är en mycket yngre stad på det viset. Viben är mycket yngre. Det är inte alls lika mycket turister där uppe. Inte samma turister i alla fall. Det är mindre guldklockor, pensionsutbetalningar och boule där uppe och mer surfbrädor, veganska hamburgare och strandfotboll med fängelseregler.
Nej men Las Palmas är riktigt bra faktiskt. Jag hade absolut kunna tänka mig att bo i Las Palmas. Det enda negativa med Las Palmas är vädret. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det är stor skillnad mellan vädret på södra och norra Gran Canaria. Ja detta trots att ön är så liten som 60 kilometer i diameter. Kollar man statistiken över temperaturskillnaden mellan norra och södra så är inte skillnaden jättestor. På papper. Men det är för att man mäter temperaturer i skuggan. Och i Las Palmas är det inte sällan molnigt så då får man ungefär den temperatur som väderleksrapporten skriver om. Men på södra Gran Canaria är det i princip alltid blå himmel. Vilket leder till att man har direkt sol på sig. Och du kan ju tänka dig själv vad det gör med den upplevda temperaturen då. Så även om det är 18 grader ute så känns det ju som 25.
Det är väl det som är så bra med Gran Canaria. Det är en liten ö och det är ganska nära till allt. Har man bil eller motorcykel så är det jätteenkelt att ta sig runt och ba plocka russinen ur kakan. Buss funkar också ganska bra faktiskt. Även fast det är lite med livet som insats eftersom dom kör som om det brann i knutarna.
SÅ…jag har egentligen 3 ställen som jag tänkte rekommendera den lite yngre lyssnarskaran att besöka om man kommer hit till södra Gran Canaria och vill klubba med folk som är i 20- och 30-årsåldern. Tyvärr är det så att två av dessa ställen fortfarande är stängda av myndigheterna på grund av att dom saknade nattklubbslicens. Jag vill minnas att jag pratade om detta i ett avsnitt av ”Veckans Gran Canaria Nyheter” för nästan exakt ett år sedan. Och det är klubbarna Bahama Beach House och Aqua Ocean Club i Meloneras. Dom här klubbarna hade egentligen bara en ”bar- och café”-licens men bedrev istället nattklubb och med tanke på att dom har en varsin enorm och jättehärlig uteterrass där det pumpas musik så resulterade det i många arga grannar på hotellen och i bostadshusen runt om. Till slut gjorde polisen slag i sagen och stängde ställena och efter ett domstolsbeslut i april förra året någon gång. Man beslag tog ljudanläggningarna och bommade igen ställena helt enkelt. Och nu när jag kollade statusen så verkar det inte bättre än att de fortfarande är stängt. Synd tycker jag!
UPPDATERING: Aqua hörde av sig och sa att dom precis öppnat upp dörrarna igen! Great success!
Både Bahama Beach House och Aqua ligger i vid stranden i Meloneras och Bahama Beach House va kanske min personliga favorit faktiskt. Det är ganska stylish och modernt och människorna som kommer dit är ganska moderiktiga. Även om klubben har lite av en tropisk vibe så ser du inga människor i flippflops och badshorts på Bahama Beach House utan folk är ganska fint klädda. Inte så att folk kommer i kostym och sånt. Nej inte alls. Men man kommer inte i badkläder eller träningskläder utan man anstränger sig lite helt enkelt.
När jag har vart där så har det vart en hyfsat bra blandning mellan turister och spanjorer. Förmodligen fler spanjorer än turister. Vilket jag tycker är nice. Det känns mer genuint, mer lokalt liksom. Och faktum är att många åker, eller ja, åkte, från Las Palmas för att festa på Bahama Beach House. Så populärt är det. Inträde har jag för mig va mellan 10-15 euro och då ingick en drink i baren. Och då tänker man att det kanske är en softdrink eller liknande men nej herrejesus jag har nog aldrig druckit mer högoktaniga drinkar i mitt liv. Det va nästan så man va tvungen att köpa en extra dricka eller red bull för att spä ut dom. Kanske va det det som deras plan när jag tänker efter? Det kanske va en medveten strategi? =P Jag vet inte.
Den som ville kunde boka bord i all fall, jag har för mig att det kostade ett par hundra euro för ett sällskap och det är rätt populärt att åka dit ihop med ett gäng vänner och dela på ett bord. Musiken dom spelar på både Bahama Beach House och Aqua är mestadels reggaeton, bachata och salsa. Spansk musik med andra ord. Men då och då klämmer dom in nån klubbdänga på engelska också. Dom har öppet mellan typ 23 och 04 men eftersom det främst är spanjorer som kommer hit så behöver man inte hänga på låset. Folk käkar ju middag till 23 så kommer man ut 01 så är det lagom skulle jag säga. Det lite komiska är att Bahama Beach Houses slogan är #NoDramaInBahama men med facit i hand stämde det kanske sådär med verkligheten. Just nu i all fall…
Hur eller hur. Ingen av klubbarna svarade på sina sociala medier när jag skrev till dem och frågade om statusen och om och i så fall när dom kommer öppna igen och Aquas hemsida ligger till och med nere så där ser det ju lite mörkt ut. Men men, vi får bara hålla koll framöver och se vad som händer. Personligen hoppas jag att dom löser sina juridiska tvister, skaffar licensen de behöver och kickar igång igen. Inte för att jag är där särskilt ofta men för att jag tycker att det är nice att det finns den här typen av klubbar bland alla barer på södra Gran Canaria.
Klubben Chester Meloneras
Utöver dessa två klubbar så hade jag tänkt berätta om en tredje klubb. Och jag vet inte om jag nödvändigtvis rekommenderar den här klubben men den uppfyller våra kriterier för dagen och den heter Chester. Chester ligger också i Meloneras men inte nere vid vattnet utan under kasinot. Här är det 18+ som gäller men jag skulle säga att medelåldern är runt 25 kanske och precis som på dom andra två klubbarna som jag berättade om så är det även här ofta en bra blandning mellan spanjorer och turister med viss övervikt på spanjorer. Man pyntar typ 15 euro i inträde men kan även här boka bord för typ 200 -300 euro eller vip-bord för 500 euro.
Chester har öppet lite längre. Dom öppnar runt 23 och stänger runt 06 och här är dom rätt strikta när det kommer till klädsel. Inga badkläder eller flippflopps och jag tror till och med att jag va tvungen att ta av mig kepsen en gång när vi va där och jag minns att dom klagade på nån kille som hade sportskor på sig även om de va av den lite mer fancy varianten. Så ja, lite väl uptight för min smak. Det blir gärna lite stelt när det är så uppstyrt och noga med klädsel. Men det är väl så dom vill ha det så det är väl okey.
Chester skulle jag säga upplevs som både hip och classy på samma gång på något vis. Dom kör lite temafester och modeshower och folk är generellt sett ganska stylade här. Dom spelar en hel del reggaeton och latinomusik precis som dom andra klubbarna jag nämnde. Inträdet när jag va där sist låg på 20 euro och då fick man två drinkar på köpet. Det här stället har såvitt jag förstår inga problem med myndigheterna när det kommer till nattklubbslicenser osv och är up and running as we speak och dom har öppet mellan 23-06. Även här skulle jag rekommendera att kanske inte gå ut förrän 01 om man inte älskar att förfesta för sig själv i luftiga och rymliga lokaler utan folk.
Förutom att vara lite uptight så tycker jag väl att enda nackdelen med Chester att deras vakter inte har vart särskilt sympatiska när jag har vart där. Och jag har även läst kommentarer på tex Tripdadvisor från andra besökare som bekräftar detta. Det känns som att dom har anställt testosteronstinna män som springer runt och leker FBI-agenter med stenansikten och hårt åtsittande kläder på överkroppen för att flexa sina muskler. Dom tar sitt jobb på ett lite för stort allvar om du frågar mig. Vi är på pensionärs-ön Gran Canaria och dom är inte livvakter åt Beyonce liksom. Men utöver det, ett helt okey ställe för lite yngre.
Och med det mina vänner hoppas jag att jag har svarat på frågan vilka dom bästa klubbarna för yngre på Gran Canaria är. Återigen, det är lite vilda västern här som ni märker. Klubbar utan rätt licenser och poliser som bommar igen ställen och beslagtar stereoapparater osv. Summan av kardemumman är att det inte kryllar av klubbar för yngre på södra Gran Canaria men dom finns. Även om två av dom just nu råkar vara stängda på grund av klammer med rättvisan.
Men låt oss se detta poddavsnitt som ett levande dokument. Klubbar stänger och nya klubbar öppnar. Har du någon klubb som du skulle vilja rekommendera unga människor som kommer till södra Gran Canaria så hör av dig på putte(snabela)grancanariapodden.se så gör jag ett nytt uppdaterat avsnitt nästa år som behandlar samma tema. Förhoppningsvis har Bahama Beach House och Aqua fått ihop sin skit till dess. Jag tror att dom behövs. Som sagt, det finns miljoner av barer och pubar här men desto färre klubbar. Jo just ja, på tal om det. Det finns faktiskt en bar som är ganska populär bland yngre och kanske framförallt skandinaver och den heter Tipsy Hammock Bar och ligger i Playa del Ingles. Snacka med folket där så får du troligtvis reda på vilka klubbar som gäller för tillfället.
Tack för att du har lyssnat. Det är alltid lika härligt att tjöta med er. Glöm för bövelen inte att följa Gran Canaria Podden i din podcastspelare. Då får du ju upp en liten notis när nästa avsnitt släpps och det ÄR ju smidigt så det förslår.
Ha en jäkla go helg nu hörrni! Ta det lugnt med spriten eller vad ni nu dricker där hemma.
Vi säger så.
Ok amigos, que tengan un buen dia.
Hasta luego.
Ciao!