För att lyssna på detta poddavsnitt via Spotify:
För att lyssna på detta poddavsnitt direkt i din webbläsare:
För att lyssna på detta poddavsnitt via Apple Podcasts:
Hola señoras y señores och varmt välkomna ska ni vara till Gran Canaria Podden. Oavsett om du irrar runt i Stockholm och letar efter en flaska champagne till kvällens nyårsfirande eller om du ligger och jäser i lugn och ro i en solstol nere vid Playa Amadores på södra Gran Canaria – varmt välkommen hit!
Gran Canaria Podden är, för alla er nya lyssnare som precis hittat hit, en podcast om Gran Canaria, på svenska, för skandinaver. Och faktum är att vi börjar närma oss hela 100 avsnitt. Detta är avsnitt 92 så det hundrade avsnittet kommer således att släppas i början av nästa år. Det blir kul! Den 25e januari firar Gran Canaria Podden hela tre år. Ja jesus vad tiden går fort. Å har du inte förkovrat dig i dom andra avsnitten av podden så kan jag varmt rekommendera dig att göra så. Det finns en hel del guldkorn där inne för den som vill lära känna Gran Canaria bättre eller hitta tips på vad man kan göra här på ön eller bara höra vad som händer här på ön genom att lyssna på Veckans Gran Canaria Nyheter.
Å jag som styr den här gamla skutan och håller låda här i podden heter Patrik ”Putte” Appelquist och jag har hängt här på Gran Canaria fyra vintrar i rad nu och börjar väl känna sig lite som hemma här nu. Man har hittat sina smultronställen, man vet vart man ska parkera och inte för att inte få böter och man har lite vänner och bekanta å sådär och vädret gör en ju sällan besviken. Men det är klart. Allt är ju inte guld och gröna skogar här heller. Och är du nyfiken på vilka dom 10 sämsta sakerna med att bo på Gran Canaria är så kan jag tipsa dig om att lyssna på avsnitt #75 som heter just ”De 10 sämsta sakerna med att bo på Gran Canaria”.
En av de 10 sämsta sakerna, kan jag avslöja för er som inte lyssnat på avsnittet, är Calima. Jag tycker fasen det alltså. Första året va jag inte så brydd men då tänkte man liksom inte på det och visste inte så mycket om det eftersom det inte skrivs och pratas så mycket om det. Men ju längre jag är här desto mer har jag lärt mig att inte tycka om Caliman. Och då blir jag ändå inte så farligt dålig av det. Är den stark så kan jag få lite ont i huvudet och slem i halsen men oftast inte mer än så. Men jag vet inte. Det kanske är vetskapen om att det inte är hälsosamt som gör att den olustiga känslan infinner sig. Lite som att gå in i ett rum för rökare när folk står och bolmar. Det hade inte heller kännts så sunt. Och det kanske är lite så det känns med Caliman. Jag vet inte. Lyckligtvis är den ju inte så farligt tjock särskilt ofta. Och det går ju att skydda sig hyfsat med lite munskydd och sånt eller helt enkelt bara hålla sig inomhus med stängda fönster och dörrar. Och det funkar ju bra för dom som bor här men det är ju lagom kul för den som turistar här i bara en vecka eller två. Nåväl, även solen har sina fläckar.
Men, det är inte Calima vi ska prata om idag. Nej vi ska prata om något helt annat. De är nämligen så att jag för bara någon vecka sedan gjorde en vandring till den kända stenformationen Ventana del Nublo eller ”molnfönstret” här på Gran Canaria. Och jag vet att många av er som lyssnar tycker om vandring och att utforska ön. Särskilt nationen i väst som äter Grandiosa och brunost i tid och otid. Så jag tänkte att jag ska dela med mig av hur vandringen till Ventana del Nublo va.
Hur lång tid tar det? Hur lång och hur svår är vandringen? Vad behöver man ha med sig? Va vandringen till Ventana del Nublo värt besväret? Och vad va det för människor som kom springandes nerför berget som galningar egentligen?
Om detta mina vänner, ska vi snart bli varse!
Många sitter nog och vill veta nu direkt om det va värt att vandra hela vägen till Ventana del Nublo. Och till er kan jag väl säga att; om man inte gillar att vandra eller ser resan eller vandringen som målet så kanske man inte ska vandra till molnfönstret. Men så är det väl med den mesta av vandringen där det finns ett mål tycker jag. Ska man ut och vandra så må man ju tycka om att vandra och ta ut sig lite. Gör man inte det så kan man ju bespara sig självplågeriet och gå till stranden istället.
Så med det sagt. Gillar man att ge sig ut på äventyr och vandra i berg så, absolut va det värt det. Va Ventana del Nublo ett helt extraordinärt naturfenomen som fick en att tappa hakan och vilja komma tillbaka 10 gånger i månaden. Nej det va det inte. Å andra sidan så är ju allt sånt där helt individuellt. Jag va inte ens särskilt imponerad när jag besökte Grand Canyon i USA för ett gäng år sedan medans alla asiater som va där blev helt lamslagna och tagna av upplevelsen. Så jag antar att det handlar mycket om vad man har för förväntningar och vad man har för naturupplevelser med sig sen tidigare. Det är ju lätt att man blir lite avtrubbad efter att man har sett vulkanöar och enorma vattenfall i Nicaragua eller Antilope Canyon i USA. Men personligen tycker jag alltid att det är härligt att komma upp i bergen, känna den friska luften fylla mina lungor och känna doften av solvarm tall och njuta av det dramatiska landskapet och att för en gångs skull låta ögonen vila på saker som ligger tiotals kilometer bort istället för dataskärmen eller mobilskärmen som man ständigt har direkt framför nosen.
Så med det sagt. Nej Ventana del Nublo är i sig, om du frågar mig, inte supercoolt. Det är rent krasst bara en stenformation med ett stort hål i sig som skapar som ett fönster mot en annan känd stenformation på ön som heter Roque Nublo. Detta skapar ju så klart en ganska cool möjlighet till rätt häftiga naturfoton och det skulle inte förvåna mig om ni inte redan har sett just det här fotot någonstans redan. Det är rätt populärt bland fotografer och folk som gillar att lägga upp fina foton på sociala media osv.
Men va vandringen trevlig. Ja absolut. Jag tyckte att det va en kanonbra vandring. Så om du liksom jag tycker om att vandra och är nyfiken på att höra mer om hur vandringen va, vart man utgår ifrån och hur lång tid den tar osv så haka på.
Det finns jättemånga vandringsleder här på Gran Canaria och jag har personligen bara utforskat ett fåtal av dom än så länge men jag är supertaggad på att vandra mycket mer här på ön framöver faktiskt. Just den här vandringen är egentligen resultatet av en liten flopp kan man säga. För tanken va faktiskt att vi skulle vandra från Cruz Grande till Pico de las Nieves. Snötoppen du vet. Gran Canarias näst högsta topp. Meeeeen vi kom faktiskt inte så långt. När jag dagarna innan gjorde lite research på den här vandringen på Wikiloc så sa den att promenaden är ca 8,4 kilometer lång och att den tar ca 2,5 timmar enkel väg effektiv tid och kanske runt 3 timmar med lite vila. Men faktum är att när vi hade gått i två och en halv timme och tittade på Google Maps så hade vi bara kommit en tredjedel. Jag blev superförvånad. Med andra ord hade vi bara gått ca 3 kilometer. Vilket låter helt galet så klart. Hur kan 3 kilometer ta 2,5 timme att gå? Ja well, till saken hör att det är en ganska rejäl uppförsbacke som man går i om man säger så. Går man hela sträckan till Pico de Las Nieves så går du från drygt 1200 meters höjd till över 1900 meters höjd. Sen tog vi det extremt lugnt också. De va första vandringen för säsongen och vi tog en lång lunchbreak också. Så rent effektivt kanske vi bara gick en och en halv timme. Hur eller hur så insåg vi att det inte fanns en sportmössa att vi skulle hinna gå hela vägen till Pico de Las Nieves och tillbaka innan det blev mörkt. Och någon nattvandring hade vi inte lust med. Av en slump märkte vi dock att vi bara va ett stenkast bort ifrån Ventana del Nublo. Och det kändes ju lite kul för den har man ju sett på så många foton och hört om i olika sammanhang så det kändes kul att liksom korta av vandringen och sätta den som mål för dagen istället. Sagt och gjort. Vi vandrade från Cruz Grande till Ventana del Nublo.
Hur utmanande är vandringen?
Wikiloc säger att vandringen mellan Cruz Grande och Ventana del Nublo är måttligt utmanande. Och vad betyder måttligt då? Jag tycker att det är ett sånt jäkla dåligt ord det där. Lite som ordet lagom egentligen. Det säger som ingenting. Men såhär då. Personligen tycker jag att vandringen va ganska enkel om än lite fysiskt utmanande eftersom du går i lutning nästan hela tiden. Men terrängen är bra. Man går mestadels på en stig eller något som liknar en stig och som såvitt jag förstår är gamla djurstigar från back in the days när herdarna hade getter och sånt där uppe i bergen. Vid väldigt få tillfällen kom det några större stenar och annat bös som ställde lite större krav på de akrobatiska kunskaperna men 98% av tiden va det bra underlag måste jag säga. Vi mötte både äldre och yngre på vandringen och jag tror inte det hade vart nå problem att göra vandringen med hund om man har det.
Hur lång tid tar vandringen från Cruz Grande till Ventana del Nublo?
Ja nu va ju vi obviously inga raketer där uppe i bergen. Men vi tog motorcyklarna från Puerto Rico runt 09.30, körde via Mogán och kom fram till parkeringen vid Cruz Grande runt klockan 11.00. Eller ja, parkering och parkering. Det finns en utsiktsplats som heter ”Mirador Degollada de la Cruz Grande runt hörnet där man ger sig upp i bergen. Och där finns det lite plats för några bilar. Men när vi kom dit så va det något event på gång så det va helt knökfullt. Däremot så fanns det en parkeringsficka eller liknande typ 30 meter därifrån så där parkerade vi motorcyklarna.
Sen tog det kanske en tio minuter innan vi hittade exakt vart man skulle gå upp från vägen till berget men när vi väl hittade rätt så pinnade vi på. Jag lägger ut en länk till den exakta positionen där man ska gå för att komma upp på stigen mot berget så att ni slipper leta om ni bestämmer er för att göra den här vandringen.
Länk till exakta positionen där vandringen börjar
Eller ja. Pinnade på och pinnade på. De va som sagt säsongens första vandring så vi tog det lugnt för att inte riskera att skada oss. Och så hade vi med oss en ganska välfylld matsäck som vi avnjöt halvvägs i en ganska bra stund också. Men vi kom fram till Ventana del Nublo ca 2,5 timmar senare runt 13.30. Men då hade vi nog bara promenerat i max två timmar. Kanske 1,5 egentligen. Och när vi kom upp dit så va det helt galet fint väder. Inte ett moln på himlen och i princip vindstilla. Så vi käkade upp det sista av matsäcken och hamnade i en härlig matkoma så vi la oss på en klippa precis bredvid Ventana del Nublo och sov en siesta i säkert 30 minuter. Och det va nog banne mig den bästa siestan jag haft i mitt liv. De va så otroligt härligt att ligga där på klippan och höra tystnaden och en och annan fågel som kvittrade. Känna den svala luften i lungorna och den varma solen på huden.
Fulla av ny energi så knäppte vi dom obligatoriska fotona på Ventana del Nublo och runt 14.30 så började vi vandra tillbaka neråt igen. Och vandringen nerför gick ju av förklarliga skäl mycket fortare. Vi tog bara någon enstaka kortare vattenpaus och 1,5 timme senare runt 16.00 så va vi nere vid motorcyklarna igen. Och det va ganska perfekt egentligen för vi behövde ju nästan 1,5 timme att komma hem igen och jag är inget större fan av att köra motorcykel i bergen när det är mörkt. Så vi va väl tillbaka i Puerto Rico runt 17.30 igen.
Vandringen bjöd som vanligt på hel del dramatiska och vackra vyer och vi såg även ett gäng grottor och mandelträd på vägen. Och strax innan vi kom fram till molnfönstret så drog det lämpligt nog in en jäkla massa moln i dalen som vi hade nedanför oss. Och när molnen nådde bergsväggen i slutet av dalen så tvingades dom liksom upp mot oss där vi stod precis ovanför dalgången. Det va jäkla mäktigt måste jag säga. Jag ska se om jag inte har lite foton och kanske till och med den video på det. I så fall lägger jag ut det under det här avsnittet på GranCanariaPodden.se. Jag älskar hur nära man kommer naturen här på ön. Hur man nästan, vare sig man vill eller inte, blir en del av naturen. Och hur liten man känner sig här i världen när man ser bergstopp efter bergstopp breda ut sig.
Men vad va det för galningar som kom springandes nerför berget när vi va påväg upp då? Jo det visade sig att exakt den här dagen va det en löpartävling på exakt den sträcken som vi tänkte gå. Vad är oddsen för det liksom? Och det va inte vilken löpartävling som helst. Det va nämligen Transgrancanaria 360 som är en ultralöpartävling på runt 265 kilometer som sträcker sig över hela Gran Canaria. Vi träffade en funktionär i bergen och tjötade lite och fick veta att tävlingen pågår i hela 72 timmar! Eller ja. Man har 72 timmar på sig att ta sig de 265 kilometerna i alla fall. Hur galet!? Det ska tydligen vara ett av de mest extrema och tuffaste loppen i världen. Enligt funktionären så tar sig eliten runt på typ 40-50 timmar medans medelålderslöpare behöver runt 50-65 timmar och amatörlöpare behöver i princip 60 – alla 72 timmar för att slutföra loppet. Och det är inte så att dom springer i 8 timmar för att sen checka in på något mysigt hotell och vila i 16 timmar. Nej gud nej. Tydligen tar dom i princip bara powernaps och på sin höjd sover någon timme här och där. Inte sällan i naturen. Ja shit vilken utmaning. Det låter livsfarligt om du frågar mig.
Men i princip alla vi mötte va på gott humör och hälsade glatt och vi peppade dom med uppmuntrande ord och ropade hur imponerade vi va. Det va ett lite kul och annorlunda inslag i vår vandring måste jag säga. Men jag fick lite dåligt samvete när vi satt och åt vår enorma matsäck vid sidan av stigen kan jag erkänna. För tydligen har dom ganska begränsad tillgång till mat när dom är ute i spåret också. Men men, det är väl en del av det hela tänker jag.
Vad behöver man ha med sig då?
Som vanligt när man vandrar på Gran Canaria kan det vara bra att ha med sig en hatt eller något för att skydda sig lite från solen som kan va väldigt stark även på sommaren. Vi vill inte riskera att överhettas där uppe i bergen.
Sen är det självklart en bra idé att ta med sig en kompis. Det sker faktiskt en hel del olyckor med vandrare uppe i bergen så att ge sig upp där själv kan va lite onödigt om man inte är väldigt rutinerad. Och det är en väldigt god idé att ta med sig mobiltelefonen. Men man ska komma ihåg det att mobiletelefonen kanske inte funkar överallt för det är lite radioskuggor här och där längs vissa bergssidor. Men har man luren med sig så kan man åtminstone ta sig till ett ställe där man har täckning och kan ringa efter hjälp.
Utöver detta är det alltid bra att ha med sig vatten. Man gör ju av med enorma mängder vätska när man vandrar i dom här lutningarna så ta med dig ett par liter vatten. Personligen brukar jag spetsa vattnet med vätskeersättning för att ge det lite extra mineraler och salt och sånt som man kan behöva när man tar ut sig fysiskt och svettas å så. Sen är det ju djävulskt gott att äta mat i naturen så passa på att ta med dig en go matsäck som du kan avnjuta till den spektakulära utsikten. Det kommer du inte lida av vill jag lova.
På just den här vandringen skulle jag inte säga att det krävs några vandrarkängor eller liknande. Underlaget är ganska bra. Själv gick jag bara i vanliga sneakers och det gick kanon. Men har man lätt för att stuka sina fötter så kan det va bra med något som stöttar upp lite extra så klart. Sen är det ju så att när man kommer upp på lite höjd som man gör på den här vandringen så sjunker ju temperaturen ganska rejält och skulle det börja blåsa så kan det faktiskt bli rejält kallt. Så även om det är 30 grader och strålande sol nere vid kusten så ta för bövelen med dig en tröja eller en vindjacka och kanske ett par byxor som du kan dra på dig om det skulle behövas. Jag blev faktiskt tvungen att dra på mig både byxor och vindjacka strax innan vi kom fram till Ventana del Nublo för då fläktade det på en hel del under en stund när vi satt och käkade. Och man blir så fort nerkyld när man sitter stilla i blåst.
Så ja passa på och ge er ut på vandring på Gran Canaria. Vintern är helt perfekt för det. Temperaturerna är precis lagom och allt som oftast skiner ju solen. Men det kan vara värt att kolla väderappen innan man ger sig av så att det inte drar in nå regn eller oväder i bergen. Som de flesta av er vet vid det här laget så finns det extremt många mikroklimat här på ön. Så det kan variera nå enormt med bara några kilometers mellanrum. Och man vill inte gärna bli fast i ett oväder uppe på 1800 meters höjd. Roligare kan man ha.
Gott Nytt År Kära Lyssnare & Läsare
Så mina vänner! Med det hoppas jag att jag har svarat på frågan huruvida det är värt att vandra till Ventana del Nublo från Cruz Grande. Jag slänger upp lite bilder under det här avsnittet på GranCanariaPodden.se så in och kika där om ni är nyfikna på att göra den här vandringen. Och vill du tipsa om en härlig vandring som du tycker att jag bör prova här på ön så maila gärna in till mig på putte(snabela)grancanariapodden.se. Det tar jag gärna emot!
Mina damer och herrar, señoras y señores. Vi närmar oss slutet på detta år med stormsteg. Nu återstår bara 12 timmar sen gör vi som kungen och vänder blad. Ny kula och nya möjligheter. Och innan vi lägger på för den här gången så vill jag bara passa på att tacka alla er fina lyssnare och läsare som hänger med här på Gran Canaria Podden. Oavsett om ni hängt med sen starten för snart 3 år sedan eller om ni precis hittat hit. Tack för att ni lyssnar och läser. Tack för att ni mailar in era roliga, tråkiga och knasiga Gran Canaria historier till mig. Tack för att ni tipsar om nyheter att ta upp i podden. Tack för att ni gillar och delar avsnitten på era sociala media. Tack för att ni handlar i Gran Canaria Podden Shoppen och sist men absolut inte minst, tack för kaffet! Ni är mjölken – glöm aldrig det.
Har ni nå nyårslöften då? Na jag har väl inga löften direkt. Men jag har några intentioner åtminstone. Nästa år ska jag träna mer och hålla på mer med musik och skriva fler låtar. Utöver det ska jag hålla liv i min Duolingostreak. Jag håller på att lära mig japanska nämligen och målet är att jag ska behålla streaken över hela nästa år. Kontinuitet är nyckeln till det mesta här i livet har jag lärt mig.
Sen vill jag inte jinxa någonting men jag har en liten förhoppning om att 2025 ska bli året då jag kan växla över till att pyssla med Gran Canaria Podden på heltid. Fasen jag tycker att podden och ni lyssnare och läsare förtjänar det! Vi får se om det blir möjligt. Tråkigt nog så handlar det ju som vanligt om att få den ekonomiska biten att gå ihop. Jag vet bara att jag hur eller hur kommer att fortsätta slita på munlädret här i podden även under nästa år och jag hoppas att ni hänger med på resan! Jag känner att det finns så otroligt mycket mer att berätta om ön som vi alla älskar så mycket. Än så länge har vi bara touchat toppen av isberget och jag ser fram emot att fortsätta att gräva fram Gran Canarias smultronställen och guldkorn och göra spännande avsnitt av det under nästa år.
Så, från mig och Skorven till er alla, ett stort, varmt gott nytt år! Må ni alla få ett fantastiskt 2025 med mycket grankanarisk sol! Livet är långt men kort. Lev nu, inte sen. Njut! Och vistas du mycket i solen, gör då som Richard Wolf säger: använd solkräm!
Ok amigos, que tengan un buen dia.
Hasta luego.
Ciao!